Aftonbladet – 24 september 1838, sida 2

Den af Hr Justitiecombudsmannen emot Svea Hofrätt gjorda anmärkning för underlåitenheten, att enligt 1777 års K. bref hemställa det Crusenstolpiska majestätsbrottsmålet till Kongl. Mej:ts afgörande, lärer, likasom Advokatfiskalen Fredholms besvär öfver Hofrättens på en annan division fattade beslut rörande Den Röda Boken, nu snart förekomma till afgörande. Huru myeket det ligger vissa vederbörande om hjertat, alt få dessa mål lyckligen bragta till slut på en maaden, som ieke skulle sätta Högsta vederbörande i nödvändighet att utlåta sig öfver någon hemställan derutinnan, och möjligen göra det svårt att längre hålla Hr Crusenstolpe i fängsligt förvar för beskyllningen för sabbatsbroitein, det finner man bland annat deraf, at! en välbekant inzändare i Lördags och i dag åter varit framme i Dagbladet och medelst en lång artikel på fyra eller fem spalter sökt bearbeta dess publik till den tankan, att någon hemställan icke bör äga rum. Man märker i uppsatsen ett slags bemödande att förblifva inom det lugna räsonnemanget på papperet, medan det kokat i sinnet; men i slutet har författsren ej kunnat hålla sig längre, utan frambrustit med följande rätt roliga utgjatelse: Väl veta vi, att såsom ordspråket lyder, allt gäller i denna verlden hvad det kan gälla, äfvensom att sanningen i närvarande ögovblick, gäller ganska ringa för dem, som med begäret att sprida oro i alla sinnen, förena bemödandet bemöådamdet stt klardva och ned:mutsa alla embetsmannaåtgärder, för att derigeacm åstadkom ma misstroende emellan de styrande oeh de styrde, samt framställa de förra, såsom varande i fiendtlig ställning emot egaa landsmän och bröder. Hvad deraf månde blifva, gifver tiden; men sanningens egen kraft, så hoppas vi, skall slutligen göra sanningen sjelf gällande och skydda vårt samhälle för elyckor, som den fal