Aftonbladet – 24 september 1838, sida 2

Härom är just imtet annat att säga, än att, då Rikets Ständer vid sista Riksdag i önskningsväg yttrade sig emot den nu skedda emantipationen, och Regeringen icke funnit nödigt att göra afseende på deras framställning, så var det konseqvent att icke heiler svara de femtio äldste annorlunda. För öfrigt är det en sanning, att Ständernas:egen efterlåtenhet i frågan om tolkningen af 89 rörande styrelsemektens envälde i den ekonomiska lagstiftningen är det, som gjort det möjligt att utsträcka denna makt till nästan alla slags allmänna och enskilda bestyr, så att det numera blefve lika svårt att efter bokstafven förmena regeringen att, i hvilket dylikt fall som heldst, gå till väga emot Ständernas eller nationens. önskningar, som att förbjuda allmänheten hysa den opinion, hvartill dessa åtgärder kunna föranleda. — För dem, som önska att läsa beslutet in extenso, meddelas det här nedan: CARL JOHAN äe. 8c. Wiår ynnest c. åc. I följd af Borgerskapets Femtio Äldstes i Stockholm hos Eder gjorda begäran, hafven J, under den 40innevarande månd, i underdånigbet öfverlemnat; en af Borgerskapets Aldste till Oss ställd akrift, deruti de, uppå anförda skäl, i underdånigbet arbållit, att, s0dan Wi, genom Nådig Förordning af den 30 sistlidne Juni, åt Mosaiska Troebokännare i Riket beriljat i allmänhet Svensk medborgarerätt, ett beslut, hvilket, enligt Sökandernes förmenande, skulle blifva af raexligt inflytande för Svenska idkare af borgerlig rörelse, Os33 täcktes i Nåder förklara, att medlemmar af den Monmaiska trosbekännelsen icke må tillk:as att hädenefter till riket inflytta, härstädes sig bosätta och till Sven:ka undersåter upptagas. Denna underdåniga ansökning hafve Wii Nåder låtit Oss föredragas och gitfve Eder härmed i Nåder tillkänna, att, då Wi fattat det beslut, som Wår högstberörde Nådiga Förordning angående Mosaiska Trosbskännaros skyldigheter och rättigheter här i Riket innehåller, Wi utöfvat en Oan tillhörande styrelserättighet; men att, städse angelägna att åt handeln, idogheten och slöjderna bereda tillfallon att utvidga deras verkningekrets, Wi, under det dsnna nöringarnas utvecklingj blifvit lättad, varit betänkta att leda densamma med varsamhet, utan att afstå från de rättigheter eller från de åliggenden, dem häfdvunna plägsedar och Rikets Grundlagar Oss tillerkänna och föreskrifva, Det är af sådana, på samma rättigheter och åligganden grundade skäl, samt under iakttagande 2i ordalydelsen i Regeringsformens 89 f., som endast här i Riket födde Momiska Trocbekärnare och de af bemälte Trosbekännare, hvilka genora serskilda Kongl. Resolutioner redan blifvit eller blifva till Svenska undersåter upptigna, nu äro berättigade att åtnjuta de uti ofvanbarörde Förftttning utstakade förmånor. Vid detta förhållande och då under loppet af sednast förfiutna Tio år endast Tolf utrikes ifrån inkomnoe Mostiska Trosbekännare erhållit Nådigt tillstånd att tillsvidare här i Riket vistas, och under samma tid endast Trenne utrikes tödde medlemmar af Mosziska Trosbekännelsen blifvit till Svenska urdersåter upptagne, hvilka sednare under en längre tid varit i Rikot bosatte samt gjort sig kändo tör en nyttig vorksamhet, i förening med hedrande uppförande, och derom för värfvat vitsord äiven af den medborgareklass, som de komme att tillhör2; hafve Wi funnit Steckholms Borgerskaps Femtio Äldstes ifrågavarande underdåniga ansökning icke föranleda till arvat avar, än att Wi hädivefter som hittills vilja lomna Srtenska näringsidkare och Rikets öfrige innevånare det hägn och beskydd, mot inflyttning af utländske män, till hvilken troslära de än må bekäsna sig, sem Wi kunne finna vara al omständighetarna påkalladt och som med Grundligon, med näringsidkares fördelar och med Rikets sannskyldiga basta instämmer. Meddelinda Eder dotta, till Nådigtsvar samt Sökandernes förständigande, befallo Wi e, Stockholms Slott den 14 September 1838.e Hertigen af Sachsen Meinungen afreste i går