Aftonbladet – 22 september 1838, sida 2

De fransyska spektakleroa fortfora att ge ful la ech goda hus; vi säga de fransyska, ty de små obetydliga svenska pjeser, som utgöra der vanliga förrätten till den fransyska uppdukningem, hafva hela tiden varit af så föga goutan! slag, att de svårligen kucna tagas i räkningen som loekmat för publikens estetiska aptit. Såsoma ett undantag från regeln bör likväl nämnas Thorsdagenms spektakel, då ,Hamlew detta Sbakspeares väldiga och odödliga rsästerstycke, utgjorde den Svenska ingrediensen. Herr Almlöf, efter spektaklets slut inropad, och Mamsell Hög qvist uppväekte bär, som vavligt i denna trogedis hufvudroller, Hamlets och Ophelias, ett stormande bifall; och de Fransyske skådespelarne, som I så minga afseenden lemna våra artister efter sig, skolsutentvifvel, efter åskådandet af Hamlet, föra med sig ut den opinion om vår scen, att den åtminstone i några grenar af den drsmatiska kensten äger verkliga och intressanta talanger. M:ll Lind, som genom sitt ypperliga spel oeh sång i Celina aftonen förut gjorde furore, ställer sig i detta afseende naturligen vid sidan a le båda nämnde artisterva Hr Almlöf och M:ll löggrist för bildande af en scenisk treväpping, hvilken eosam vore nog för att gifva ex sanska vaeker rekommendation åt vår theater.