Aftonbladet – 20 september 1838, sida 3

bluffade af denna of6rmodade harang, visste de knapp i början hvad de skulle svara; en af dem uppstot dock och tillfrågade honom: Hvarföre, då ägarer Hans Kongl. Maj:t, vid sin närvaro på stället, zalltic tillät alla utan undantag att vistas der, nu en han: Arrendator skulle förmena dem att, då inte oväsen af dem fördes, en stund njuta af stället skönheter.,s Ordet verkade magiskt. Men skålen, men skålen. (den fördömda skålen!), svarade Ståthållaren häftigt. Ja, den är nu drucken, svarade honom en röst, och den står fast, tillade en 2nnan, som, likt ett Amen, slutade de unga borgrarne: svaromål. Nu var Ståthållarens vrede stigen til kokpunkten; hans lifgarde till häst (en trädgårdsmästare, en betjent och några drängar) tillkallades, och striden hade kansko blifvit lika het, som parlamenteringen var brydsam, om icke våra stadsboar funnit för godt att begifva sig å hemvägen, åtföljda ett stycke å väg, på vederbörlig distans, af Hr Ståthållaren sjolf, som i skarpa ordalag svor dem med Minchhausen: Detta skolen J, ta mig f-n, ej hafva gjort för intet! Det tros cck, att saken redan skall vara vederbörligen enmäld, och man har länge atvaktat och afvaktar ännu med spänd vänton Hr Justitiekavslerns höga ankomst till ortem, för att anställa en närmare undersökning. Till de nrättroendes, lugnande få vi försäkra, att sällskapet ej bestod af några vvildhjernor utan att ella voro stadgade och aktade borgare i staden.