Aftonbladet – 20 september 1838, sida 2

ska och VWWesleyanska sektens inre väsende, hvilcen synes förtjena att blifva allmännare bekant, lå dees innehåll till hufvudsaklig del grundar ig på officiella handlingar. Den framlägger påra exempel, hvilka styrka, att det icke är utan skäl man förebrår dessa sekter ett till högsta öfverspänning uppdrifvet bigotteri och intolerans. Vi måste likväl göra den uttryckliga reservation, att om vi ock skulle anse det mindre nytigt för samhället, att en sådan fanatism, i andliga ämnen, som de här nedan framdragna exempel utvisa, skulle få insteg bland allmänheten, så tro vi likväl icke, att man derföre har någon laglig rätt att förbjuda metodisterne deras andaktsöfningar. Det är på helt andra vägar missbruken skola förekommas, och det förhåller sig i detta afseende med trosbekännelserne, såsom med press.n, att det icke är det yttre tvånget, som bör utrota dst sämre; detär den upplystare läran som, under en förnuftig frihet, bör segra genom sina egna, andliga vapen. Skriften lyder som följer: nWVågot om IV hitefield och Wesley. Så lofvärda i början Georg IV hitefields bemödanden syntes vara, att med allvar framställa läran om rättfördiggörelsen genom tron; så uppenbarligen framlyser dock utur hans egna Journaler, predikningar och andra skrifter hans emåittliga, till galenskap gränsande egen kärlek, hans högfärd och fifävga, hans begär att blifva hufvudet för ett talrikt anbsng och hans entusiastiska, fanatiska väsende. — Hörom honom sjelf: Menniskan är icke något annat, än eneländig utaf djefvulen och ett oskäligt djur sammansatt varelse; den Helige Ande verkar uti oss . utan Oss; han griper oss, då vi det minst tänke. (Journal IID. Uti en predikan om dårskapen och faran, att vara alltför rättvis, påstod bam, att fastandet och andra botöfringar och kastigationer vore till gudaktigheten ieke allenast tjenliga, utan af en oundviklig nödvändighet; fördömde bestämdt alla slags förmöjelser; kallade spelet, komedien, dansen, jagten, kappridningen ceh dylika lustbarheter djefvulens skolor; och förbjöd, såsom fördömligt, läsandet af alla böeker. utom Bibeln och sådana, som handlade om gudaktigheten. Ali mensklig vetenskap förkastade han så oförsynt oeh till den ytterlighet, att han pistod, det tvenne metodistiska skoflickare uti Bristol förstodo ehristerdomen bättre, än alla den stora stadens prester. (Journ. III, p. 55). Hen tackade Gud, att han på resan till GeTorgien 1738 hunnit derhän, att samla cch khaIsta i hafvet alla onda, det vill säga efter hans begrepp, alla sådana böcker, som icke handlaiäe om gudaktigheten, hvilka funnos om bord. (Journ. I, p. 47). I Fan berättar, att en hustru, sedan 5 dagar, Istått och suckat uti en andelig kamp, men att I Jesus Christus thordagsaftonen vunnit segern, och att kon ifrån samma ögonblick blifvit uppfylld med frid och fröjd. (Jown. III, p. 43). Han beskrifver en uti ett ögonblick skecd cmvändelse af en viss fr Seward, som varit en myeket rik lekman och öfvergått, till sina I barns förfång, med alla sina egodelar, till det r I metodistiska partiet, eller, sisom han kallar det, till den käre Guden; hvarvid han yitrar: Jag t! berättar detta, för att visa, hurn långt en cbristen kan bringa det uti gudaktighetens verk, a loeh doek derjemte alls icke känna Jesum Chri-Istum. (Journ. II, p. 81). nj Talandes om sig och andra metodister, upp, I gifver han tiden och stället, då och der de glolifvit uppfyllda af den Helige Ande; er I stor Andens utgjutelse hade skett ibland brön iderne; några hade blifvit så öfversvämmavide deraf, att de knappt nog hade kunnat no) bära det. (Journ. III). al Jag erfor, berättar han, igenom eit bref ifrån ti Abtergavenny, att en person hade blifvit delaka itig af den helige Anden i samma ögonblick, då jeg predikade Christam: (Journa. lil, p. 78). ! Jag finner, bekänner har, att jag erhåller vida mera ljus och kunskap, då jag utan förberedelse håller mina predikningar, än då jag förut uppsätter dem; derföre fruktar jag, att jag kunde utsläcka Anden, om jag icke fortfore