Aftonbladet – 19 september 1838, sida 3

ville bortily. nJa, du är, likaså väl som Gösta, min Carls j äkta son! utropade drottningen och försjönk I åter i sina grubblerier. Nu klippade det sakta! och vördnadsfullt på dörren och drottningens förtrogne, herr Erik Göransson Tegel, inträdde bugande och med artig undergifvechet. Hans växt var föga öfver medelmåttan; hans ansigte, fylligt och pussigt, visade att han var en goddagspilt. Men hans plirande ögon uttryckte slughet och egennytta, och ett skarpt, efter faåren ärfdt, drag kring munnen visade allt för väl, att denve, de ädlaste 8venskars åklagare, vid 1600 års blodiga riksdag, förstod att vara riksprofoss, som det då kallades, i Erik XIV:s och Carl IX:s anda. Imedlertid påtog han sig nu eit af sinå sötaste småleender, under det han framträdde och ödmjukt frågade huru Hennes Maj:t mådde? Mig felas intet,, svarade drottningen; mea en moders omsorger Ifgga tungt på mitt hjerta. Det är då sannt, herr Erik, att Chesnecopberus i morgon skall stå till rätta för det han vågat taga min mågs och min lilla Carl Philips rättigheter i försvar ? Ja, Gud bättre, nådiga drotining, svarade Tegel. Jag tog mig före au iolögga ett godt ord för den stackars Chesnecopherus; men konungen såg mig så vredliga an, att jag måste låta saken fara., (Detta ord var i parentes endast ett betänkligt bm; ty Gustaf Adoifs stränga blick hade straxt nedtystat den objudae rådgifvaren.) Ja så går det!, utropade den häftiga drottningen, med lågande harm på sina kinder. Till slut skall han väl knappt unna sin bror hålla ett halft dussin drabenter; kanske han förbjuder honom en gång bära sin furstekrona, som både Gud och hans far gifvit banom. Men hvad kan den ej företaga med sin bror, som så bemöter sin mor och skickar henne sådana skrifvelser., HEärvid framräckte hon Gustaf Adolfs skriftliga begäran, ati hans moder, ef kärlek till freden, måtte afsäga sig titeln af de Leppars Drottning. Bugande mottog Tegel skrifvelsen och liste den. nJa, det måste medgifvas!, utropade han med hyckladt deltagande, psit Ers Maj:t bar rätt svåra stunder. Men vi skola ingevting frukt för hertig Carl Philip. Gud bar begåfvat honom med högt sinne och stort mod, och han kommer nog att försvara sin furstliga värdighet en gång. Titeln af Lapparnes Drottning skulle strida mot den Eders Maj:t tillkommande skyldiga heder och reverens att nedlögga, Icke kan konungen i Danmark börja krig för några ords skulln nJa, det må vara,, sade Christina. Allt an-. neat skulle jag tåla. Men den Ebba Brahe är och blir en spik i min likkista. Sig pi ej för en siund sedan, herr Erik, huru Konungen spraog och fjeskade efter henne vid dansen. Han är sig lik., Jo; men jag såg äfven, att Konungen återkom från samtalet i fönstret högst missnöjd. Våra underrättelser från Ryssland hafva gjort god verkan på vår fröken, boppas jag. Som Ers Maj:t: vet, afreser Konungen inom ett par dsgar till Götheborg oeh har i Nåder befallt mig göra sällskap. Kanhända jag innan kort uppvaktar med nyheter derifrån, som kunna utverka, att fröken vänder sitt sinne och antager De la Gardies tillbud. Han får bättre än ban är värd tillade han öfveriladt, då ett hastigt miane af hans gamla ficndskap till greiven kom öfver honom, om hen får den sköna Ebba Brahe.n nSkönp?, utropade drottningen, förakiligt. 3ådana skönheter kan man hvar dog framplocka tjogtals bland Sveriges adliga jungfrur. Men de kära hafva sitt hufvud för sig och så har min son, — Nå låt mig se, herr Erik, att ni troget tjenar mig och flitigt underrättar mig om det som kan hända i Götheborg, så skall ni vara försäkrad om rcin kungliga gunst och bevågsnhet. Icke förty,n tillade hon, med skrymtande min, som jag skulle önska eller gilla något obeskedligt. Men min son är också menniska, konungar och furstar äro ibland flyktiga; så var äfren hans salig far. Mig, som mor, anstår att veta hans vägar, för att varna honom om så behöfs, och dessutom hör jag draga omsorg för Ebbas väl. Hon är min anfört oo ee fosterdotter. OR om MM oo Aha ea ha ee oo i