kammarherre hos kejsarinnan af Brasilien — män och namn, som väl sällan befunnit sig tillsammans, och dessutom sändebud från flera stora hof. Efter taffeln, som räckte till kl, 6, visade sig i den sal, der kaffet togs, flera barn i all den liflighet, som tillhörde deras ålder. Det var hertig Max af Bäjern barn, gossar från 3 till 6 år. Men äfven en liten, utmärkt skön, flicka hade kommit med dem. Hon log mildt och vänligt, oeh en lätt klädning af rosenfärgadt siden omslöt den hulda gestalten. Under en annan himmel hade jag redan sett detta sköna barn — det var Don Pedros dotter, infantinnan af Portugal eller Brasilien. Hon hö!l sig något aflägsnad från gossarnes lek och stod bredvid sin vackra moder; men den barnsliga naturen segrade, och hon grep ett par gånger gossarne vid rockskörtet och sprang med dem genom salen. Att se tredje eller fjerde generationen på detta sätt leka i den goda och vördnadsvärda Enkedrottningens åsyn, hade någonting lika intagande, som rörande. Mot aftonen ökades sällskapet med ännu en hög gist till; det var en herre i enkel, biå frack, och ingen annan än kronprinsen af Preussen, som kom från Kreuth, der han besökt sin syster, kejsarinnan af Ryssland. Först mot midnatten åtskildes sällskapet.n