Aftonbladet – 17 september 1838, sida 2

idare efterfrågningar. Invånsrne i Wermland ilja veta, att han tillika hade något slags dilomatisk beskiekning att underrätta sig om vad diverse personer tänkte och talade öfver let, som tilldrager sig på msamhällets höjden, ller med andra ord, att han varit ett slags Diowysii öran åt sina förra gynnare och proektörer i hufvudstaden, och det påstås till och ned, att en viss grefve och brukspatron, i hvars bus Roxendorff ofta dera månader å rad brukade gästa, vid ett tillfälle råkat få se en dagbok, af misstag qvarglömd, öppen på eit bord, uti hvilken RB. hade efter tidens erdning upptecknat allt hvad grefven yttrat till honom mellan fyra ögon om vederbörande, samt med anledning deraf nödgat R. att lemna ett skriftligt erkännande, det ändamålet med dessa anteckningar varit att iarapportera deras innehåll till en viss exeellens härstädes, hvilken ansågs lemna R. det underhåll, hvaraf han subsisterade. Efter dem betan var han icke gerna sedd i den bättre societeien, utan lefde mera tyst och indraget i Arvika köping till sin död vid 40 års ålder. Hans bana är ett varnande exempel, huru lätt en yngling, som inträder i verlden med de mest lysande utsigter af börd, förmögenhet, relationer, talanger (ty Roxendorff hade en musikalisk talang som utan ivifvel hörde till denSutmärktare), angenärat umgängessättsoch ett i grunden känslofullt och hjelpsamt bjerta, kan inom en kort tid, endast genom lättsivnighet i affärer, föras genom sällskapslifvets och förströelsernas hvirfvel ned i ett bottenlöst djup, ur hvilket han ieke kan räddas. fru ——————AL LL LL