Aftonbladet – 13 september 1838, sida 3

samlingen af bona och deras rensande upptager från 14 till 20 d:gar, hvarefter alla återvända hem. Hvad som blifvit insamladt, briogas först till Solo, emedan kejsaren af Solo, vår mäktigaste vasall på Java, får en ersättving i penningar för denna skörd. De fogelbon, som här samlas, höra till den grå sorten, ty det är på södra kusten af Borneo de hvita fås. Såvidt jag vet, hafva naturforskarne hittills förgäfves söki utgrunda, hvilka beståodsdelarne äro i dessa fogelbon, och hvad som är orsaken, att de icke lätt öfvergå till förrutinelise. I mia tanka motverkas väl denna deraf, att de klippor, vid hvilka dessa foglar bygga, äro starkt saltpeterbaltiga, och att luften, som deromkring innehåller mycken sälta, redan under sjelfva byggandet af nåstet meddelar sig åt deisamma; ty jag har gjort den anmärkningen, att i flera föröjupniogar, der fordom alltid seltpeter neddroppade och några af dessa foglar byggde sina västen, men saltpetern nu försvunnit, äfven några ef dessa bon af sig sjelfve sönderfalla, samt att foglarne öfvergitvit dessa ställen. Detta är väl också orsaken, att dessa foglar här i så stort antal blott bygga på ett par klippor, der maa dock städse röfvar från dem deras bon; ty öfverallt fiunas lika klippor som här, blott med den skillnad, att de icke innehålla salpeter. Om bona icke äro rätt välrensade, så hafva de en något saltaktig smak. Att, såsom en delresebeskrifvare påstå, man icke får lossa skott här i trakten, är ogrundadt, ty jag går ofta sjelf på jagt och vet ieke af något förbud i den vögen. Deremot är det förbudet för härvarande Kineser, att på 3 timmars väg valkas det ställe, der fogelbona skördas; man tror nemligen att dessa bon icke vara i säkerhet, i fall Kineser fiage uppehålla sig grannskapetn. koniesinesidkesinsketnnkemtenttttet sidste SE