n andiig auto. tlet. Ibland dem, som ve.kligen icke synas hafva jort sig rätt reda för den regeln, att der in: en åklagare är, der är ingen dom:re, är uimköpings ko.sistorium; åtminstone att slutal f dess procedur i ett mål, öfver hvilket klaan är förd hos Justitieombudsmanen. En vice komminister vid namn Suudelias3, nu nära 70 år gawmal) som korsistorium år 1820 hade skiljt från utöfoingen af prestembetet, hvartill det åberopade skälet skall varit hans fallenhet för rättegångar, men som sedan åter at Kongl. Maj:t blef återställd i embetets atöfving och derpå i tvänne år hade bestridt ett pastorsvikariat i tvänne församlingar, blef i M.j 1836 af konsistorium satt till vice komminister i Haurida församling. En Söndag i Januari 1837 fann Sundelius, bland de kungörelser, som han hade att uppläsa från predikstolen, en från kontraktsprosten, hvilken på konsistorii befallning hade utlyst sockenstämma att hållas 14 dagar derefter, i ändamål att af församlingens ledamöter få böra, huruvida vice skomministern Sundelius gifvit anledning till de för honom menliga underrättelser, som till ,Jömksapitlet inkommit ; men hvarom ingenting närmare fanns specificeradt. Denana kungörelse upplästes, och sockenstämman hölls äfven å utsatt tid af en kyrkoherde Cedorgren, som, enligt sockenstämmoprotokollet framställde först den frågan, huruvida och i hvad mån komminister Surdelius genom verkiga fel i embetsförvaltnipgen ådragit sig församlingens missnöje med det honom anförtrod.a vikariatet eller gifvit skälig anledning till de för honom menliga, högv. domkapitlet meddelade underräitelselser, och sedermera huruvila Sundelius, genom otillbörligt förhållande i det allmänna eller enskilda samhällslifvet varit vållande till det anmälda missnöjet. Således nämndes äfven nu ingen bestämd anklagelse, utan församlingen uppmanades endast till angifvelser mot Sundelius. På den första frågan svarades det, enligt protokollsts lydelse, att församlingen hade imtet att erinra emot Sundelii egentliga embetsförvaltning, och således hvarken ville eller kunde öfverbevisa honom om begångna embetsfel; men väl anmärktes mot honom, såsom orden lyda, ps:n lattsirnighet, eller vårdslös liknöjdhet i ord och åtbörder, som gjorde, att församlingen önskade befria sig ifrån honom, äfvensom att församlingen nödgats anmoda pastora sjelf att emottaga handledningen af nattvardsungdomen. På den andra frågan svarades ungefär på samma sätt, enligt protokollet, nemligen att Sundelius väl ej gjort sig känd för något förhållande, hvarför han sku:le kuon: bestraffas, men icke eller utmärkt sig genorn det stilla och fiedliga uppförande, som man si gerna vill igenfinna hos en evangelii budbärare. Nu är att märka, ati när detta protokoll inkom iill Konsiste:iuim och blef remitteradt til Sundelii förklaring, så bestridde han helt oeb bållet, att böndersa i församlingen eller någor avnan ledamot deraf än en ståndsperson, mec I hvilken Sundelius då skall haft rättegång, fäll de för honom ofördelaktiga utlåtelserna, föl hvilka också, besynnerligt nog, icke ens någrs bestämda personer ficnas antecknade, samt på stod, att protokollet i den delen blifvit rent a mot sanna förhålland:t uppfattadt, och vill til Il och med åtaga sig bev:sa det, åtskilliga af sock nemänzsen, som urderskrifvit protokollet, efterå I förklarat, att de icke kunde medgifva, att de tbade sådant att innebära, som de nu fåt ; höra, äfvensom att Socknemännen, innan pro I tokollets undertecknande yttrat: bär är väl in Itet något uti, som är stötande eller lasteligt fö I Sundelius?, På grund af detta påstående ha isaken rörande protokollet blifvit remitterad a I Konsistorium till undersökning vid allmän dom. I stol, dit Hr Cedergrea är instämd. Imedlertic l erhöll Sundelius, då vikariatet i Haurida i Ma (1837 lupit till ända, icke nigot vidare förord nande, hvarföre han, efter migon tid, gick i: Hill Kovsistorium med en skriftlig begäran, att f Iveta anledningen till Konsisto;ii missnöje me I honom, eftersom hun. ej; missiverades, äfvenson hvilka de anklagelser eller underrättelser voro