Aftonbladet – 8 september 1838, sida 2

De båda föregående aftnarna hafva lemnat tillfälle till en af de yppersta njutningar för den hägre drawatiska konsters vänner. Shakesp eares mästerverk Macbeth har kåda dessa aftrar gifvits på Djurgårds teatern. Man behöfver visserligen mer än tväone gårger höra denra tragedie och poga hava genomstuderat derna djafva poetiska skapelse af .dea stora skalden, för att icke rent af öfverväldigas, och för att konua hemta anJan emellan de skakande effeltscener och tragisla situationer, som likt täta åskknallar oupphöriigt följa på hvarsmcia och, nästan på samma sitt som dessa, sammanpressa brös et; men :edan första gången är nog för att förvånas öfver höjden af ett snille, som kunzat så limpa det skönastei ord, i tamkar, i bilder, tilidet vederstyggligaste i handling. Attgifva ett rätt åskådigt begrefp em allt det:2, dentill hör också en sådan kra!t, som Hr Torsluws. Den sgcm skrifver dessa rader, tvekar icke i det omdömet, att Hr T. i denna delen af sitt spel till cch med öfvertröffar Et glands erkändt forste tragiske sk ådespelare Mzcready. Hos Fru Torsow, såsom Ledy Micbetb, har man egentligen tillfalle att beusxdra hennes otfvertröffliga spel i den scen, der hop, drifvenaf de guagande samvet:qvalen, g ende i sömnen genom sit tal förråder de af hennes gemål begångna morden. Då vi hopsas återkomma vidare till en redogörelse för detta skådespel, behöfver nu endest nämnas, ait kostymeringarn: äro väl valda och både rika och imponerande, s:mt illusionen vida större En man kunde vänta sig i on så liten lokal, t ex. båda scenerna med häxorna, som ganska väl hos åckådaren återgifva det fantastiska intryck på inbillvi. gen, hvilket Shakespeare dermed åsyftar. Ö versätltningen, som är utgilven af tycket, är ganska god och l:dig, och ger Hr Hiwik Sanditröms förmåga öfver det teczniska af språket all hede-.