Aftonbladet – 8 september 1838, sida 2

ömtåliga ämnen i så lång til kuvnat bibehålla sig utan att förflyga eller brännas till aska. Det kan icke förundra ait Hr Erkebiskopen vid ett åt lyckönskningarnes balsam invigdt tillfälle ej tjort någon hänsyftning på de förvileser cch nisstegn, som jomte de i rapporterna omnämnda misshugg, slstrat lidande och bitterhet i så många medbo: gares bjerian ; men det är ett glädjande tecken, att H. Moj:t från den lätta vidröringer af dagens händelser hemtat anledning att påkall. presterskapets midverkarn, nför att bejda lagirnes öfverträdande och för att it hva j: medborgare bibehålla dess rättigheter. Man ärl fullkomligt öfvertygad att derna n edverkan skrll visa sig kraftigare än de medel, sora bittil!s blifvit använde. Då ihronen ech kyrkan fira återställandet af :in euhet och siit flo., hoppas vi, ait de icke förgäta, det rättvisans vågskål äfveh hör till den för es attybuer, samt ait åt svärdet, som väl! ändock måste va:a med, till Icela cn plats, som icke gör det vådligt för friden fcch enheten. Mycket vore visserligen att säga om de fridszmma ial och svar, hvilka ru framställt jen så skarp kontrast mot dem som helt nyligen vexlades och hvaraf elot ännu ej bortiött; men noidet är friltv som men ser, itminstone när det är så vickert som Hr Erkeb skopers och de nyss före honom lyckönskande talarnes. Herr I Erkebiskopen yttrade sig sålunde: 5o mägtigste Alleriådigsta Konung! Dov Försyn, som v:k:r äfver Fäderneslandat2z ödon, her öfver detsamma 3 nyo utsträctt och vsa Sin skiddarde h lika und för fädernesliudets vänner. Storhbaion at far n bet för dem en kr:ftig erinra n af Eder: Maj:ts dyrvira dagar; reddnirgon derdert som ;läidjor.a: ur teren blef för dem en förnysd rik 2v1lednng att tecka den Högste för hvad de i Eders Maj:t: person 7g: oc gu Vi bava, filande blott vårt hje ts irgifvese, uppI trödt i Hegedemarna med våra å örare, och de hate l I va med oss lolvst Gud semt lörenet sin: fö böner I ned våra, för en Korung. som, af Culi oss gitven lech af Cud ännu åt os beverad, vl Folkots sät l och bäst, cch som, då tan af alla :2d telist hörer it Eget hjertas lika epplst sem kr ftfullt bef::milt rättvist, godt, allmännyttigt, är do lagtydisss nkepdes, de redligt irbetendes federlige Vän, st utsköckar, iten ör cstende till ann: än röÅt tyar vä gorningar blerd nödena birn, 2iven de af ögontletets misstar eller ist visting örda, som ej veta hv:d de vlja, och derlöre ej telHer hvad de jöra. I De korna ei upplöst stmhällord ingens bard, rem I kärloven, ej mindra un lagen, knutit och belistat melIn Kosunp och folk; men, för der 2 eget vil, heplfpas vi se dem snart med Inger återkomma från förvPe:on. Att dertill, hver irots sitt om-åd-, bidr:ga, dertli förbincer oss den ed vi avwit, dut kall o:;s fö tiodges och det fridens Evingolium vi fö kurng. led vppriktig för äkran att gerom lära och föresvn verka s3 vil ör detta mt, som i öfrigt för ilia Fädorneslendet: cch Thronins från Kyrk:-s enhet .ch flor oskiljaktiga, sanra intressen, :samt med sedi Prastmäns vamaste vä signeber öfver Eöcrs Mej:ts för ängda Bbifsdagar och stärkta Hfkrifi, äre vi trygge lott i Eders Kongl. Mei:ts hägn och snnest få stidie inr e:lutis. I OH. M. Kooungen behagale häråi Nåder svara I fåne Herrai! Tot beslut I fattar, :tt in: äla Edor hos Mg, öfveren:stämmar med de ta kiögelse den Allsmiktige för Dess bes nde fera hotade att förkortz : Eda förbörer til. den högsts Vård: af illa onjstiud s ech la s mhillens dea, för Fäicere lindet och Mig, råka!la Min uppriktiga erkän i. Jag tackar rf elva sön tillkäna g fvindet af de iäcesät, som jifva Eder. Jg vet att värd-r: dem, ty de upplyfta Mist sire och så ka Yin förhopprin,, i den Gutorligi Förssrer måtte !edi mig i all: Min pligt bjudsr, tr st hexdal genas i nde, och för att bibeh ii: åt bvarje melborg das rättigheter, åil vinnar de af Cetta nål, lika vigtigt för Kyrkan com för Staten, påräsrar jog Presterskopsts medvarko, och Jag uspspar här, hv:d Jeg yttrde, don 5 Naovomber 1810, til: Edert St nd, efter att hafva besvu it Rike s Grundl:gir: Evangelii Gudowmiiga lärs, hvars tolkaro J ären, : Ö: tjena alla menniskor tik 1idnin2 och ljus, Da niccofsttar lärdomar för Konungar och Folk J:g skall tned nöjo omgifva Mig af Edra kouskacer, och Mit: nhiorta skell vodergila Eder det goda i görer, dåd, såsom värdige Lärsro, kr naser din J.snu Ch iti o-ds Ö sskriftor och hugsyclel:e Jes kan såledos icke soust än dela Eder törkopp ot FACT DISKOPER. SJOCK, GC Var IOT alliNanjs heten egentligen. blott en skåderätt, och man ij, (erfar md öfverraskrning att inom den atteher,, som hyser ljungelden för Ziors åska, dylika! ning och Jag hyser dn övrtygeto, att förvllelsar måtte Jomna sum åt ialttianact st de pligter 1:grna försskrifva, samt att ära och tro måtte påminna hvarjo hjertz om Ce helisa förbindelser, vå hvilka? iupptyl! e Foörsynens beskydd hvilar. Då men vil I drifva för långt toma och öfve d ifna hesrepp 0 den jmanskli.a fJl:omli,heten, som aldrig vrit vårons I luit, blottstäl!er man :å väl dv mindre, :som de mi ka itigarte samhäl!en för olyckliga tilldrsgolser, beg. b -— K