ft i det svenska. Låtom öss då se till, om ies ce någon orsak kan uppletas, sem förklarar fenomenet. Enligt Herr Öfverståthållarens och Herr Polismästarens sammanstämmande rapporter, hade de folksamlingar, som ägt rum vid Jerniorget, Måndagen och Tisdagen den 27 och 28 Augusti, uppöst sig sjelfva på dessa embetsmäns anmaning, utan att något våld behöft användas. Detsamma skedde Onsdagen. Man kan härvid icke underlåta anmärka den besynnerliga perioden i Hr Hultbergs rapport, der det heter att såväl han, som flere at den på torget församlade folkmassan träffades af åtskilliga stenar, Det var således icke folkmassan som kastade dessa, och icke folksamlingen som borde straffas. Men hvar ifrån kommo de då? Detta lärer vara en hemlighet, som de ännu ej slutade undersökningarna skola upplysa. Besynmnerligt är äfven, att då både Mr Öiver-Ståthåilaren och Polismästaren berätta, det folket nämnde dagar:åtskiljts, utan att militär behöfde användas, marscherade likväl Hr Kommendanten dit med en stark patrull. Vid dess ankomst skola våldsverkare hafva sprungit ned i gränderaa, men stenar kastats från fönsterna på vakten, som öfverbopades med skällsord. Det alldra sällsammaste är likväl, att mörkret om aftomen den 28 Aug. var så ogenomträngligt, att Hr. Öfverste Devel icke ens kunde urskilja från hvilka hus vid Jerntorget stenarna kommo, ehuru dessa has hvarken äro många eller små, och för det mesta terde bebos af personer af bättre stånd. Detia Egyptiska mörker tyckes jemväl ha inträngt i sjeliva rapporterna, ty en uppenbar tvetalan äger rum mellan dem. Autingen äro Herrar Möllerbj-lm3 och : Hultberg; uppgifter origtiga, alt ingen militär behöfde användas, eller ock hade Hr Öfverste Tzevel utan allt behof blottställt sig och sin patrull för detta stenrega från de osynliga husen. Om hvad som tilldrog sig Onsdags aftonen; vet Hr: Polismästaren ganska litet. Herr ÖfverStåthållaren vet, att folket sjelfmant skingrade sig vid patrullernas ankomst, men Herr Kommendanten vet, att.det var kan som skingrade folkmasserna på törget. Nu känner, Kvar och en, att uppirädena på Jerntorget och de fönsterinslagningar, som der ägt rum, -Vvord riktade mot det slags personer, med hvilka våra statsmän förmodligen icke vilja ställas i samma kategori, och att den opinion, som uttalade sig mot Venustempletn, eller Fru Martells . såkallade Kaftehus, förmodligen icke var densamma; som yttrade sig mot fönsterru torna i-Ålandsgränd eller de i huset N:o 10 vid Skeppsbron. Att de civila och militära au:oriteterna likväl förblanda dessa opiaioner och deras organer, må stå för deras räkning, öfverlemnande åt de respektive parterne, att sjelfva arrangera denna affär bäst de förmå. Hvad imedlertid hvar och en känner, är, att det var Måndagen, Tisdagen och Onsdagen som dessa slags olika oppiniovsyttringar ägde tum. Det var dessa dagar, som folket, till hvad klasser deraf de handlande än måtte ha hört, förgick sig mot. de döda tingen. Deremot var det om Thorsdagen, som den verkställande maktens agenter förgingo: sig på menniskorna. Likasom föremålet för båda sidernas handläggning var. af olika natur, så var äfven icke blott, efter hvad vi nyss nämnt, tider, utan äfren rummet. Det var nemligen kring Jerntorget och Skeppsbron, sånt ett par hus kring Tyska Brinken, som : fönstren blifvit inslagna. Deremot var det äfven i en helt ancan del af staden, nemligen kring Mynttorget, Stadszmedjegatan och Stora Nygatan, som de lefvande varelserna våldfördes och obeväpnade medbo:gares blod flöt för de väpnade krigarnes svärd. Hrr Troil, Printzenereutz oeh Möllerop ta!a om anfall, som af folket skulle skett mot militären. Den förstnämnde var icke sjelf närvarande på stället, Joch talar sålunda efter sägen. Herr von Printjzenereutz deremot upplyser temligen naivt, buru saken tillgått. KL. 2, till 10 ryekte Hr von P. ut från högväkten, passeräde Skeppsbron och träffade i Bankogränden en folksamling, och då denna ej genast vid -hans ankomst åtskiljdes, lät han sin patrull i karrier: rida på den obeväpnade folkhopen såmt till och med bland dem utdela hugg. Öfverståthållafen och Polismästaren hafva I Öna rannartar hoctäömdt förklarat. att fölklmag