Vi lofvade i Tisdagens rummer meddela några yiterligare anmärkningar, hvartill rapporterna om de forefallma oroligheterna kunde föranleda, och vi uppmanes särskildt till detta löftes uppiyllande, genom H. O.verSiå;hållarens i Onsdsgens Statstiidning införda rapport till H. M. Konungen, hvari det försäkras, att ÖfverStåthållaren gifvit de uteända patrullerna befallning att icke i ringaste måtto eller under någon förevändning, oroa fredliga vamdrare eller moi folkmassor använda våld, förräm höfligt tilltal och förnyade varningar lemnats utan afseende; äfvensom Hr ÖfverStåthållaren yttrat den förmodan,-att, då en noggran undersökning om förloppet kommer att anställas, den förfördelade har att vänta laglig upprättelse. Det blir då en skyldighet för hvar och en, men särdeles för publieisten, ait söka leda den blifvande undersökningen till excessernas verkliga källa och anledning, och vi skola härvid begagna den tråd rapporterna sjelfva gifva vid hander, för att gezom deras labyriutiska slingringar, om möjligt, komma rätta sammanhanget på spåren. Det torde genast vid forsta ögonkastet förefalla hvar och en, med Svenska folklynnet det ringaste bekant, högst b-synnerligt, att detta folk, som i Steckholm ej är af annan matur, än i det öfriga af riket, skulle utan orsak, helt och hållet af egen drift öfverfalla militären med skällsord, stenkastaingar och handpripliga våldsamheter. Det ges personer, som, födda och uppfödda i Sioekhom, eller sedan många år der bosatta, under flera decernier, alla tider på dygret, genomvanirat alla stadems trakter och derunder aldrig blifvit ofredade med ord eller gerning; dessa personer hafva icke allenast sjelfva gjort Cenna erfa: enhet, utan veta äfven, att den är den allmänna, och att de få händelser, som afvika derifrån, äro ytterst, sällsynta undaniag, vanligtvis då föranledda af ruset, och af våldsverkaren sjelf förgätna tillika med detta. Och de ta folk, som aldrig oroat någon, aldrig kitsligt förför sig på den obeväpnade och värnlöse, ger sådant likväl kunde ske ostraffadt, skulle nu i ea hast förvandlats till en skock vildtiinta och ostyriga sällar, hvilka å propos de rien, utan något skäl eller förevändning, rusa på den väpnade styrkan. De se civila autoriteter träda ibland sig, afhöra med lugn deras tilltal och itlyda deras uppmaningar att skiljas åt, Men när en militärstyrka visar sig, hvilken, enligt sina föreskrifter, uppträder med höfligt tilltal oeh förnyade varningar,, saktmodigt och aktningsfullt, som man bör bemöta en samling afmenniskor, då besvara de denna höfhghet med kastring af smuts och orenlighet, med oqvädinsord oeh försök att hvälfva ryttarne ur sina sadlar! Sådant vore åtminstone ett alldeles nyt! drag i hvad: folklymne som helst, och framför