Aftonbladet – 6 september 1838, sida 4

Til saiu i Stockholms och Lindsortens Bokhacdol: LIFVETS PHILOSOPHI. Femton fFörelisningar, hålna i Wicn 1827, af Friedrich von SCHLEGEL, öfversatta af Jacob Ekelund. Med ett Företalaf P. D. 4. ATTERBOM (h. 2: 32 B:ko). Hr Professor Atterbom slut:r sitt lärorika föret I med följande rador: — Denna tok är i suämnmste bemärkelsa en bildar de; en, sm väcker, äg:a och leder tiil det högra lit, hvari mennskin e6ger sitt arf, sitt kall. sin eviga bestämmelse. De:s djup, kkasom dess ljus, är icke blott det miägtisa snillets; den stora eharakteren. det goda hjertat, den kärleksfulla viljan egi deri lika andel och måla sig for efterverlden i hans skrift, liksom de för hans umgängsvänner voro måledo i hans oförgätliga samt. hans ädla anletsdrag, hans. sköna, redliga ögon. — Den är, i sitt hela tegen, icke skrifven med sin törfettares fordna blixtrande Iåga och ästhetis;a konst, men ersätter detta ungdomsbehag med Jjufheten af den milda värma, som åtföljer och intygar det sedliga lifvets fullmognad. — mMåtte den i mitt fädernesland träff. mången lära 0, som förstår dess afsigt att vara ett philosophiskt fridsverk, vppfördt på den enda sanna grund, som lagd äm; och måtte i synnerhet de unga landsmän, som egna sig åt tkeolozienr studium, — i den tro, att det shristliga sinnet ej utesluter det v.tozstapliga, — till iaträdei helgedomen begegna den portik, som i detta arbete så härlig Öppn.r nig!v — EN NATURFORSKARES SISTA DAGAR. Af Sir HUMPHRY DAVY. Tysk Ofversättning från Tredje Engelska Upplagan, ttgifven på Svenska af Clemens Ullgren (bh. 4 Rdr 8 sk. Bko). : Om detta arbete läses i Svenska Litteratur Föreringens Tidnivg, Nr 39, för den 25 Sept. 1833, öljande omdöme: — En af vår tids största Naturforskare uppträder i denna bok såsom Spiritualist, s, (om man så behajar) såsom Supranaturalist, och framläggar dor slutresultaterna af en lefnad, mer än le flesta semtidas rik på betriktelser, studier, erfarerKotera: alls tlag, insigter och aningar. Han gör jet med en djup häck i niturens hemligheter, icke mindre utmärkt af spaculativ än empirisk synktraft, med ett religiest sinre, för hvilket det meteriela lifrets mångfeldiga former, jånst ifrån att fördölja Gud, tvärtom uppenbara just den Gud, sor är Christendomens; med en orubblig och genom alla Sarskpiogar till ständigt större klarhet bragt äfveriycgelse, att Guds uppenbarelse i naturen, rätt förstådd, ut gör en sinnlig motsvarighet till och bekräfts!Isz: vå Hans uppenbarelse i Ordet, — för hvilken Förlattacen öfver allt yttrar den npprictigaste vördnad; ändtligea i en form, som påmiuner om Plataos, utsa stt :ehöfva blyg2s vid jemförslsen. — Det berätia: dessutor:, ati Sveriges celebraste Naturforsk:re skall om detta Divys sista arbeta yttrat, att iet vore en bok, som ingen bildad menniska borde underlåta att läsa —