Aftonbladet – 6 september 1838, sida 2

HURU MÅNGA KONSTITUTIONELLA RÄTTIGHETER ÅTNJUTER SVENSKA FOLKET I VERKLIGHETEN? Denna fråga torde förefalla mingen lojal själ som en hädelse och fylla henne med underdånig fasa. Bevars, skall maa ropa, foiket har behåll alla de rättigheter, hvarom regeringsformen försäkrar detsamma, och ingen enda af dem har blifvit upphäfven. Siledes äger det allt, hvad det velat äga, emedan rikets ständer, då de stiftade 1809 års konstitution, ej tillade sig sjelfva flera rättigheter, och rikets ständer äro, såsom de sjelfva förklarat, Svenska folkets lagliga representanter. Vi vilja ej egentligen nu sätta i fråga, huruvida nationen till alla delar erkänner cetia, helst då ständerna sjelfva i sednare tider börjat yttra ea och annan betänkligbet, huruvida de riktigt föreställa sin principal och äro skicklige att med behörig kraft och förstånd föra hans talan. Men äfven med antagsnde, att de äro folkets ombud, återstår likväl den framsiälida frågan att besvara: hvilka konstitutionella rättigheter nationen i sjelfva verket åtrjuter? huruvida de, som grundlagarne tillförsäkra henne, i heia sin vidd och betydelse komma henne till godo, och huruvida de äfven i sådant fa!l motsvara, hvad vår tid förstår med detta namn? I andra konstitutionella stater sammanträda rikets representanter hvarje år, och i Norge åtminstone hvart tredje. I Sverg: åter, hvilket till folkmängden är 3 gånger så stort som Norge, sammanträda de endast hvart feste, eniigt grundlagens bokstaf nemliger. Man har dock törstått eludera dexna tydliga bokstaf, hvilken, efter vanligt språkbruk, cj kan innebära mer än en enda betydelse, eller att vi t. ex. på femtio år skulle hafva 10 laguma riksdagar. I det stätlet har, i följd af en lyckligen vucnen pluralitet i röster, tiden nu flere gånger räknats, ieke från hvarje riksmötes början, utan från dess slut, och sålunda hafva vi en riksdag endast hvart sjette år. Mången anser äfven detta alltför rsycket, och landet i allmänhet har blifvit vandt, att med fruktan emotse hvarje sådan, emedan de alltid varit följda af nya sketter och besvär. Redan detta förhållande är ena svir anklagelsepunkt emot det bestående samhillsskieket ; ty om Svenska folket verkligen åtnjöt de rättigheter, som innefattas under benämningen konstitutionella, så borde dess representante;s sammanträden vara förebud snarare till lättnad i dess tyngder, till afbjelpande af dess klagomål. Nu förevigas deremot deras orsak just igenom ständernas organisation, den långa tidrymden mellan deras hopkallande, deras långa sammanvaro, regeringems makt att i oändlighet uttövja riksdagarna, den trötthet och ledsnad, bortovaron från hemmet och egna angelägenbeter åstadkommer hos riksdagsmännen, den häraf alsirade lättheten, att vid riksdsgarnes slut genomårifra propositioner, dem Reg. ej skulle få antagna vid deras början; methoden att företaga kintiga frågors behandling vid tillfällen, då de farligaste motståndare rest hem o. S. Vv. J andra konstitutionella stater, nästan utan undaniag, välja representanternas kamrar sjelfva sina presidenter; hos oss utses desse af regeringen, hvilken sålunda till en betydlig del disponerar öfver ärendernas ledning, I andra länder kunna vigtiga angelägenheter, sons röra statens dyrbaraste intressen, frågor om Krig och fred, om allmänna och enskilda klagopankter och tilldragelser m. m., blifva föremål för direkt uppmärksamhet hos representationen, ech miristrarne äro der skyldiga att ingå i svaromål på dessa frågors en skyldighet, som de blott yiterst sällan undandraga sig. Hos oss existerar icke: alls denna skyldighet. Bland de tre ofrälse 2 tan. finnes ingen. xraweringome embetsman