Aftonbladet – 5 september 1838, sida 2

till Hr Isbergs boklåda i hörnet af Stadssmedjegatan, afbidade patrullens förbitågande, får jag äran meddela följande: Att den för mig alldeles okände person, hvil ken straxt efter sedan haa af patrullen varit i fara att blifva öfverriden, yttrade Au diable!n fällde detta uttryck med en så svag stämma, att jag bestämdt tror det patrullen icke kunde höra detsamma, serdeles när man i betraktande tager vapnens slammer och hästarces stampningar, hvarföre jag ock ärfullkomligen öfvertygad, att det icke var detta yttrande, som försnledde patrullen hvarken att från Storkyrkobrinken vända om ceh marcheia åt Stadssmedjegatan, eller att tilldela mig det hugg öfver högra armen, ofvanför tummen, bvilket jag erhöll af den dragon, som red i sista ledet på högra sidan. — Både j:g och de, som då jemte mig voro på gatan närvarande, kunde således icke anse det iör anpat än ren föresats eller följd af på förband utdelad befallniog att, Gud vet för hvilket ändamål, anfalla och väcka förskräckelse hos den obeväpnade, att patrullen här växzde om och högg in på dem, som stadnat; ty utem ofvannämnde yttrande, föreföll bestämd: icke det ringaste buller, stenkastning, hurrarop eller hvisslingar på Stadssmedjegstan eller i Storkyrkobrinken, utan hvar och en förhöll sig stilla och fredligt, samt afbidade patrullens framtågarde fer att derefter få begifva sig vidare. — Hvad hår ofvan är anfördt, kam ock, om så behöfves, med vittnen bestyrkas, och jag bestrider således, åtminstone i afseende på denna händelae, såsom sanningslost och uppdiktadt, hvad i rapporterna å andra sidan blifvit anfördt om förolämpningar mot vakten. Stockholm d. 5 Sept. 1838. P. Fr. Menzel.