Aftonbladet – 3 september 1838, sida 3

ungefär två tum lång och 23V, tum i diameter, är apterad midt öfver bakaxeln, som här löper omkring och å hvilken hjulen äro fästade, Denna axel har en vef midtpå, till hvilken en lednin går från pistonstången. För att få vagnen att löpa i en arkel i rummet vrides framvagnen så mycket som b-höfves och fästes så med en ställskruf, och ett snöre eller lång käpp hakas fast deri, hvars andra ända är på hvad sät man behagar fästad midt i rummet, så ati vagnen icke kan komma emot väggarne. Paonan rymmer omkring tre jumirur vatten, är försedd med sin säkerhets-ventil, som är lastad efter 150 skålp. på qvadrattummen, och uppvärmes af en stor spritiampa, applicerad tätt under pannan, och lågan stryker igenom flere eylindriska rör i den sednare. När maehimen kom rätt i gång, gjorde den öfver 200 slag i minuten och vagnen tyckes åd gå med en hastighet, afj omkring 300 alnar: i minuten eller en svensk mil i timmen. En tyngd af nära ett lispund, lagd på vagnen, förminskade farten ganska obetydligt. Hvad som ökar intresset att se denna lilla vackra pjes, är att tillverkaren aldrig förut lärer sett någon ångvagn och åtminstone, efter hvad hav sjelf uppgifvit, ieke vid dess förfärdigande haft lednirg af någon ritnin på en sådan; och hans arbete är således ett af de många bevisen på naturens förmåga att utveekla det mekaniska geniet, äfven utan vetenskapliga studier. — Icke blott för barn, utan äfven för fullvaxna personer, kan det vara värdt en sextonaskilling att få taga Hr Norbergs apparat i ögoasigte.