regeln. Det sätt, på hvilket Judarne under; mer än femtio år realiserat de förutsättningar, under hvilka de fogo i riket inkomma, gifver dem således alldeles icke i billigheten något stöd för anspråk på större förmåner. Men denna beskaffenhet af Judarnes allmännaste och förmämhgaste handelsoch industriyrken, afgör ock nyttan eller skadligheten af deras utflyitning och spridning. Ty af tillåtelsen, att etablera sig i alla provinsstäder och på Jandet, och att besöka alla markväder, följer nödvändigt, att de, med den ökade lätitheten att debitera och utprångla sina varor, skela till mångfaldigt större vidd kunna uppdrifva importen och konsumtionen af utlandets flärd och lyxvaror, liksom äfven att de i dessa städer och på landsbygden skola få tillfälle att utbreda procenteriet ; och att båda dessa handelsoch industrigrenar, likasom lurendrejeriet, genom en siörre utvidgning ingalunda blifva nyttiga, hvarken för hela riket eiler för de enskilta lokaler, der Judarne uppslå sina bopålar, lörer väl ej ett ögonblick kunna underkastas något tvifvel. Dessutom gifves det många serskilta omständigheter i arten af Judarnes handel och sätt att uppköpa och debitera sina varor, liktasom i deras lefnadssätt och deras förbund sinsemellan, så inrikes som utrikes, hvilka verka, att borgare och handlande i våra provinsitäder, i täflan med dem; nödvändigt måste, som man säger, ligga under. Och det är således, utom skadiigheten, äfren en positil orättvisa mot dessa sednare att påtvinga dem Judkoloniseringen. Hvad som sluiligen och på det mest bestämda sätt afgör både orättvisan och skadligheten af åtgärden, är: att Judarne, i trotts af den så kallade emsancipationen och den lizhet de fått med Svenska medborgare i alla cirila rättigheter, ändock icke upphöra att bland oss utgöra ett främmande folk, hvilket betraktar oss sjeltva som främlingar, oaktadt de fått enshanda rättigheter som landsmän... Någon rättvisa i åtgärdea vore åtminstone föreställbar, om Juden bicfve Svens — ty religionen och skillnaden emeilan K-istra och Mosaiska trosbekännelserne hör ej hit — men att Judarne sko!a erhålla alldeles saroma rät!igheter och förmåner som Svenskar, och att vi skola berrakta dem som medborgare och landsmän, under det de ändock fortfara ati vara Judar och att betrakta o:s som ett f:ämmande folk, se deruti ligger på en gång den största skadligheten oeh den största orättvisan, eller frånvaro af all reciprocitet. Och att de rya, af Br Skogman uifirdade emancipationsförfattpingarze just gå ut på ati underhålla och föreviga Judeskapet och detta atsöndrade främiiogsräsende, samt alt motverka all amalgamation, om den ock anvars vore möjlig, skall författaren uti en följande artikel, genom en närmare granskning al dessa författningar, söka att ådagalägga.