Aftonbladet – 31 augusti 1838, sida 2

ledes nogsamt, huru pass angelägen man är att få oordomgar beifiade, när de begås af den väpnade styrkan. Det är vackert, att Hr Överståthållaren kallar till sig de 50 Äldste, för att begära deras råd till lugnets upprätthållande; men det börjar nästan se ut som meningen med de yttranden, Hr Öiversiåthållaren haft, vore temligen betydelselösa i frågan om att verkligen blidka och trankilisera sinnena, då man samma afton tillåter soldaten förfara på sådant sätt emot obeväpnade och fredliga personer. Det är åtminstone ganska oförsigtigt. Beklagligt i hög grad är det, att några okynniga genom fönsterinslagning begått våld på egendom ; men sådant händer på andra ställen, utan att man derföre anser samhällsordningen i fara, och om någon rådfrågar oss om medlen att bota detta onda, skulle vi, likasom Grefve Strozzi, för vår del tillstyrka, att man gjorde — aldeles ingenting. Efter några qvällar skulle indignationen blifva så allmän öfver detta okgnne, att hvar och en i sin mån gjorde allt, att förekomma det , och den tillfälliga förbittring, som nyss gifvit sig luft, skulle snart afstadna. Deremot finnes nu en mängd folk, som omöjligen kan få i sitt hufvud, att det hör till ordningens vidmakthållande, att rida eller hugga ned personer, som fredligt gå fram sin gata innan klockan 10, derföre att några fönster aftonen förut blifvit utslagna i en annan trakt af staden, eller att man ej har rätt att fritt gå ifrån spektaklet, som är en kunglig inrättning dit allmänheten offentligen inbjudes. Man beh öfver också blott gå ut i staden i dag, för att få höra, hvad borgarne tänka och yttra em den sista aftonens bragder, och förnimma huruvida dessa bidragitatt lugna eller förarga. Äfveni en eröfrad fiendtlig stad plägar segraren vanligen befalla trupperna, att gå tillviga med varsamhet: vore det då icke ännu mera skäl att iakttaga sådant i eget land? Om följderna slutligen blifva bekymmersammare än man föreställer sig, så får man åtminstone icke glömma hvem felet tillhör.