Aftonbladet – 30 augusti 1838, sida 2

AE An bn nn RR nd Den af fransyska truppen härstädes i går för örsta gången gifua La GCamaraderien har blifvit af vår pudlik emottagen med allmänt och tort bifall. Det är ock en komedi, värdig örfattaren till konspirationskonsten,, ett intrigtycke af qvick och fia satir, och hvars plan ir fyndigt anlagd och mästerligt utförd. Ehuru nandliogen visserligen rör sig icom förhållanden, som till största delen äro alldeles egna för Frankrike, innehåller likväl stycket nog mycket af allmänt intresse, såsom en målning ur dagens lif, i så många stycken sig öfverallt lika, för att löna mödan af en öfverflyttniog för vår seen. Vi se ett koteri för ömsesidig beundran,, såsom det heter i pjesen, som på impuls af ett fruntimmer arbetar med händer och fötter för att få en viss af de sina till deputerad för en förestående session, och som, sedan arbetet är mer än halfgjordt, genom en manöverförändriag af samma fruntimmer, hva:s diplomatiska geni denva gången är dupe af en anesn dams ännu fiothgare beräknizgar, nödgas hals öfver hufvud förstöra sitt eget verk och nu med samma ifver pousseran en annan kandiditj hvilket också lyckas till den grad, att hans uteträngande i sin tur af åter den förre eller någon ny icke mer iåter sig göra, då händelsevis den diplomatiska frun i förtid upptäcker, att hon lånat sig till verktyg för en intrig, men förgälves rycker på sina udlagda trådar, för att på nytt få ett changement. Se der en eanevas hvaraf mycket varit att göra, och den också Hr Secribe, som -sagdt är, behanalat med utmärkt talang. — Pjesen återgifves med en högst berömvärd ensemble. Det är endast hos Hr Torslow, man någongång får se ett stycke spelas i så he!gjuten anda, med så mycken säkerhet och öfning. Vi kunna svårligen namngifva någom enskild af de i pjesen spelande, såsom förtjent af priset, framför de öfriga; det är en krans, som måste delas mellan alia. Madame Brice, såsom den intriganta fru Miremont, ådagalade här ett verkligt koustnärsskap; henues gester, hennes mimik, exI pressionen i hennes uttal, äro aila i hvarje -nyansering motiverade, sanma och på sitt ställe samt förutsätta, utan att röja, ett djupt studium af rollen. Mile Deschanel, hvilkea vi vid förra tillfällen lärt känna såsom en ypperlig soubrette, visade här i greivinnan Montluears roll I mångsidigheten af sin talang på ett hövst tilli fredsställande sätt; det är en sprittamde liflighet, !beherrskad af takt och förstånd; vi skulle likväl vilja göra en litea anmärknivg mot en viss pmaniering i hennes hållviog och gester, i synnerhet en rörelse med halsen, som allt för ofita förekommer. Mille Edeha är alltid samma injtagande premiere amoureuse, med sin iatressanta känslofullhet, sin skalkaktighet, sina små oskyldiga kapriser. Mr Delcourt den af fru , Miremont i första hand för dess planer emploijerade dektor Bernardet, har många ginska lyckliga momanger; det är visserligen i hans sätt att föra sig ofta en grad af maner och äfven öfverdrift, mea man ser honem ieke destomindre med nöje för den naturliga verve, som alltd är bonom egen och den fulländning han verkligen i vissa ögonbliek ger åt sitt spel. Mr Francisque är en ypperlig pair de France, bräck: utiefvad, dårrande på målet, sömnig och hängsjuk; Mr Isidor har något stelt och oböjtigt i sina fasoner, som ofta skämmer hans annars i allmänhet goda spel. Mr Delcour skall utan tvifvel snart låta oss återse och applådera den kära ,Camaraderien med dess exemplariska fosibrödravänskap, dess i lärorika maniemanger till ömsesidig förkofran, j och dess delikata ungkarlsdejeuner med ostron och cbampigne! ——— Eu prof på hur man undviker att lyda