Aftonbladet – 28 augusti 1838, sida 3

Trosarmeens moralitet. Rebellen Don Carlos eller den rättmätige konungen Carl V:s, som han kallas ömsom af partierna, truppar tyckas i allo vara ett vackeri sällskap. Sista franska tidningarne berätta om ett par ohyggliga mord, som dessa trons och thronens kämpar begått. En f. d. fransk mi: litär, sedan anställd vid gränsetullsbevakningen i Pyrengerna, hade i sistlidue månad haft den olyckan att gå vilse inom spanska gränsen. Han träffide några bönder, som lofvade visa honom på rätta vägen, men i stället förde honom tiil Vera, der befälbafvaren vägrade att mottaga honom som fånge, men carlistsoidaterne i stället togo honom om hand. Han släpades då ut på marken, och tungan, öronen och ögonen bortrycktes, hvarpå de afhöggo hans händer och slutligen äfven fötterna nedan om fotlederna. Sedan tvungo de honom till att gå, i det de togo honom under årmhålen. Under denna gräsliga vandring afled han. Mannen hette Chabraud och hade med mycket loford blifvit afskedad ur krigstjensten. Orsaken till den oerhörda grymheten var säkert att mördarze, som äro lierade med de spanska smugglarne, ville injoga förskräckelse hos Chabrauds kamrater vid gränsbevakningea. I En annan bedrift är icke stort mindre ryslig. En ung och vacker flicka, Paquita, vandrade åt Pamplona, för att köpa några grannlåter, emedan hou skulle stå brud följande dagen. Hon möttes af tre Carlister, som påstodo, att hon endast gick till staden för att göra några förderfliga angifvelser; och de dömde henne att mista näsan, öronen och håret. På hennes böner beviljades, att hon skulle få behålla nösan. Och båret ock! skrek den stackars varelsen och föll till deras fötter; mid fästman vill icke annars ha mig., Andiligen beviljades äfven detta, hvarpå en af bödlarne framtog eh slö knif och afsågade utsn barmhertighet öronen. Den stackars flickan dog följande dag. Fästmannen,som är soldat vid Chbapelgorris, har, likasom hans kamrater, svurit en blodig hämd öfver det vildsiaia följet.