mande svarta i hennes öga simmar i en blåaktig emalj och slungar blixtrar, som skulle kunna förföra ett helgon. Konsten att kosta blickar är hos oss i sin barndom, allk koketter i, Paris skola snart taga undervisning deri hos den skälmska Bayadecen. SunGirum skall, med omätlig framgång, gifva undervisning i ögonspråket. Amany har ett anlete fullt af mildt beh:g. Hon är låog och smärt som en palm. Hennes leende är barnsligt, glädtigt och derjemte tankfullt, Hon räknar aderton somrar, Sundirum blott fjorton. Att kalla den gamla, höga prestinnan Tile, Bsyaderernas föreståndarinna, skön, tillåter icke sanningen; hon må hafva varit det, men vid hennes år hafva skönhet och behag i Indien försvunnnit, utan att efterlemna något spår. Hr Bilzac med sina sköna qvianor om 30 år skulle i Indien vara ett nonsens. Tilles blick är dyster oeh orolig, ty på henne hvilar ett tungt ansvar. Hon har nemligen lofvac att återföra Bramas fyra prestinnor till Iadiem, rena och obesmittade af kristen kärlek.