Aftonbladet – 23 augusti 1838, sida 2

sig, och vårsäden lofvade en utmärkt skörd, så vida regnet upphörde. I allmänhet antogs, att afkastningen borde mer än fullt emotsvaralänets behof. — Sednare privata underrättelser förmäla, som man vet, att regnet alltjemt fortfarit. FRANSKA SPEKTAKLERNA ÖPPNADE. Den fransyska truppen under Hr Deleourts direktion uppträdde härstädes för första gången i går afton uti tvenne smärre pjeser, som sedan flere år förut varit på vår teater gifna uti öfversättning under namn af Mannen och Alskaren, samt ,Den första kärlekenn. Hufvudstaden har således efter en längre tid åter fått nöjet att på sin scen höra lustspelets sånggudinna parler frangais,, detta nöje, som under en Gustaf den tredjes dagar utgjorde den förnäma verldeas så oinskränkta förtjusning och en af tanter i korsett och fäder i chspean-bas så högt beprisad skola för urbanitet, seder och fin bildning! Det är imedlertid denna gång endast en fransysk visit, som de fosterländska sånggudinnornai sitt tempel vid Gustaf Adolfs torg emottagit af dessa deras fränkor i Apollo, hvilkas tal är noui!, allons och puis!, En kort visit, men visserligen ganska kär; ty det är en verklig fröjd att se med hvilken sämja de båda lustspelskörerna blanda med hvarandra sina helikoniska lekar. at cantare pares et respondere paratil I sanning! den fransyska Thalias debut härstädes i dag är äfven i öfriga afseenden bra olika med dess uppträdande på den tid, då hon hade för jemnan inqvarterat sin olympiska varelse, i det gamla gråa bollhuset på slottsbacken, under auktoriteten af ett slags svensk medborgarrätt, och med sina allt fler och fl r beundrare ofta gjorde den inhemska scenens camoenor ganska betänkligt ondt i hufvudet. I stället för de Moligreska lasterna i stångpiska, puder och styfkjortel, dansa här för våra ögon Seribes lättfotade intriger, dessa polissonerier med chevelure å la Jean Bapliste, rundskuren frack och calcutta-näsduk, dessa den stora verldens små fauter och svagheter med tyllmantille och doft af eau de jasmin, dessa nobla båtiser med ordensband i knapphålet och gullränder på pantalångerna, dessa olika små kulissförhållanden och omständigheter från salocgsoch förmakslifvet, som ega så mycket pikant och kittlande! Och publiken ! Icke mer något puder, icke mer några peruker, som nicka bifall, icke mer några manschetter fladdrande kring de applåderandes händer, knappast mer någon solfjäder att: dölja en ovilkorlig dragning på munnen vid ett vågadt infall, som icke bör fullkomligt förstås af de sköna! O, tiderna förändras! I dag, damer med slättkammadt hår, och kavaljerer med långa krusade lockar! förgyllda dubbelkikare och glicehandskar! diplomatiska polissonger och blombuketter å la bergeren! För öfrigt går det visserligen an att applådera äfven med glacghandskar och med buketter i hand! Gårdagens qväll har bland tusende andra bevisat det. Hr Delcourts trupp har blifvit mottagen på ett sätt , som lemnar den för dess säsong härstädes de bästa auspicier. Att efter blott en enda representation afgöra värdet af de olika talanger, hvarmed man här gjort bekantskap, vore något vanskligt. Det må vara nog att säga, det pluraliteten imedlertid tyckes verkligen vara talanger. fr Deleourt i sjelf spelar med mycken theatervana, urskiljning och preasion; Herrar Pchena och Francisqve förtjena hvar i sitt slag ganska mycket beröm, den förre genom en liflighet, tout a fait parisien,, en frihet i sina tasoner, ett slags oskyldigt lättsinne, som synes göra honom högst användbar i den nyaste fransyska komedien, den sednare genom en naturlig vis comica, en viss abandon och jovialitet, som på samma gång rappellerar Hr Deland vid Djurgårdstheatern, och Hr Hyckert vid den Kungliga. Mamsell Edelin är en liten täck oah intagande jeune amoureuse, full af naivetet, eld och nyansering, och som dertill eger en ganska behaglig och nett sångstämma i vandevillen. Vi få snat tillfälle att återkomma till en närmare granskning af dessa och de öfriga artisterna vid fir Delcourts trupp. Ä O—— —-—--— ———— -—--—Ö— ——— MJO