Aftonbladet – 22 augusti 1838, sida 2

anterne, äro redan 4 ertappade. Ett rytt prof på våra näringsförfattningars lämplighet och ojemna tillämpning lemnar en f HaudelsSocieteten i Norrköping till Kongl. Isj:t ingifven klagoskrift. En Meklenburgisk andlande har i nämnde stad införtullat och ält ett qvantum från Meklenbnrg införväntade U och skinn, och med anledning deraf har tadens HandelsSocietet vändt sig till Kongl. laj:t och i underdånighet anmält: Att den tländske handlandens försök, att få här i lan-: et drifva handel, blivit af Magistraten, om ice genast direkte bifallet, åtminstone icke af-l laget; .att denne handlande ej blott anmält sig) ill förtullning af varor i eget namn, utan äfven våde i Norrköping och städerna deromkrisg utålt sina varor och derpå i eget namn utgifvit äknivgar; att då, till stöd för detta handelsörsök blifvit åberopade de i 17 af 1835 års Bevillnivgsförordning, vid titeln Judar och Utänningar, förekommande orden: eller eljest lrifva handeln, Societeten hellre vändt sig till Kongl. Maj:t än till vederbörlig domstol, emedan Soc. ansåg frågan röra alla Svenska städers bandlande borgerskap, för att fästa uppmärksamheten derpå, att Bevillningsförordningen skulle stå i strid med öfriga gällande lagbud, om den åt utländske handlande, som ej erlägga mer än 50 Rdr om året, ägde större frihet än inländske borgare, hvaraf handlande i Norrköping erlade ända till 250 Rdr, samt slutligen alt Societeten ansåg den judar och utlänningar ålagda 50 Rdrs bevillning endast afse tillåtelsen att resa omkring och med eller utan prof utbjuda varor: med anledning af alit detta, anhöll Societeten, att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda en förklaring, som betoge utländsk handlande rätt att, i eget namn, förtulla varor och sälta sig ned här, för att dem försälja. K. Maj:t har till pröfning upptagit denna anmälan och anhållan och, efter inhemtande af Kommerskollegii yttrande, sig utlåtit: att utländska handlandes fribet att här i landet få emottaga och i eget namn förtulla samt sedermera under en viss tid till salu hålla produkter från deras fådernesland grundade sig på stadgarna i 5 kap. 1, 2 och 3 tS Handelsb. : jemte K. Förordn. 22 Okt. 1741, samt att då nyssnämnde 4 och förordn. invehöllo föreskrifter för ofvamberörde handelsfrihet Kongl. Maj:t icke funne den sökta förklaringen af hehofvet påkallade. Den generella anmärkning, man vid ifrågavarande och likartade händelser må göra, beträffar de ständiga kollisionerna mellan allmänna lagen och de ekonomiska forfattningarne. Stundom tillämpas den förra, stundom de sednare. Den ema gången söger man, att de ij Handelsoch ByggringaBalkarne förekommande detaljstadgar endast äro ekonomiska föreskrifter, och såsom sådane helt och hållet underkastade Konungamsktens lagstiftningsrätt; en annan gång kan, såsom nu skett, regeringen icke afhjelpa de näringsidkandes om än så trängande besvär, emedan hon bindes af allmänna lager, som icke utan Ständernas begifvande må ändras. Den bandelsrätt, denna lag tillägger utlänningar, är icke på långt när det största företräde främlingar, äfven utan serskild favör af regeringen vjuta på de inföddas bekostnad, och nödvändigheten af reformer har icke på många år vari ifrågasatt; men borgarståndet på ena sidan och då tre öfriga Stånden på andra hafva ansett sina in tressen, i afseende på mnärings-lagstiftninogen motsatta, och regeringen har ieke brådskat met reformer, hvilkas första vilkor vore, att regerin gens godtycke och förmynder kap öfver nä ringarce och deras idkare upphörde. Om Norr köpingsj HandelsSocietet, i siället att ingå me en petition till Kongl. Maj:t, tagit lagliga väge genom instanserna, torde åtminstone blifvit ut redt, att den i 5 Kap. HandelsBalken utlännin I gar medgifna frihet icke lärer få tagas i så vid sträckt bemärkelse, som de af Soe. uppgifn Iacta antyda. ——— or BOKHANDELS-BULLETIN. MA im a mm 4 mm mA HH NM -—-— AA BB