Aftonbladet – 22 augusti 1838, sida 1

Något om den Engel:ka Hierarkien Då biskoparne börjat, något mer än vanligt, expektorera sig i Öfverhuset, bar det blifvit möjligt att, mer än förr, genomskåda deras intressen och den sällsamma organisationen af Engelska kyrkan. Denna utmärkes ännu af nästan samma hufvuddrag, som före Henrik VIII:s tid karakteriserade den katholska. Hon är vemligen i sjelfva verket ingestiog annat, än en ifrån Romerska öfverhufvudet lössliten på Englands jord nationaliserad hierarki, som endast kan rädda sin existens genom ev mognare konseqvens och ett mångsidigare bibehållande af det bestående. Endast kyrkodiseiplinen finner man här jemt fördeld emellan biskoparne, i stället att vara koneentrerad på en enda hand, hvarigenom hvar och en för sig är en liten suverän inom sitt stift. Om nemligen en andelig eller en klerk d. v. s. en föreläsa re, som för det mesta väljes ur det borgerliga ståndet, förgått sig i kriminelt eller disciplinärt hänseende, så sammankallar biskopen en eklesiastik domstol att dömma öfver den skyldige. Att bisittarne i detta tribunal låta till en stor del leda sig af biskopen, är naturligt, i anseende till presterskapets beroende ställnirg, Prelaterne hafva vid sådana tillfällen mer än en gång förgätit den kristliga mildheten och ovälden, utan lemnat sina passioner fria tyglar. Mot de orättvisa domar här fällas, kunna de lidaade sällan appellera, hvarföre röster inom och utom kyrkan ofta höjt sig mot dessa missbruk, och fordrat, att man skulle fråntaga biskopa-ne deras diseiplinära makt och öfverlemna denna åt en domstol i London, hvart ll man föreslagit den andra af de fem andeliga domstolarna, Court of arches. Den bill, som skulle åstackomma denna förändring, har redan i tio år va-it under öfverläggning, men har, i hvarje ny form, hvarunder den framträdt, mött ett hårdnackadt motstånd hos enskilda biskopar, som genxom denna åtgärds vidtagande skulle se sig beröfvade ett af sina vigtigaste prerogativer. Denna konecentrsring i hufvudstaden, äfven af den audeliga makten, samt derigenom en efier hand skeende sammansmältning af all myndighet, bä de inom kyrkan och staten, är ett utmärkande karaktersdrag i den Whigska admicistrationen, som naturligtvis måste betydligt försvaga Tories