Aftonbladet – 20 augusti 1838, sida 2

2 på, Huru Snart Gen DHevijas. WP5amcn Hi ans afskedsansökniog anses allmänt vira testerasians förtviflade affärer. Svarfvsrne Wedenberg och Uliströra, om vilkas våldsamma behandling af höstgardets paruli vi nämnde i Tisdagsbladet, hafva till Herr ustitieombudsmarnen inlemnat nedanstående krift. Till Rikets Ständers Justitteomhudsman Af i ödmjukhet bifogade protokoilsutdrag hos fverståthållareembetet för polisärender i Stockrolm torde Herr Justitieombudsmannen behaga oahemta hvilket våld, som öfvergå:t mig, Welerberg, och med huru liten framgång jag derför sökt rättelse hos stadens polissryreise. Vid samma tillfälle blef jag, Ullström, gående i samma sällskep, angripen af samma patrull, och, mindre lycklig än min kamrat, som kom undan med en sönderhuggen och förderfvad rock, träffad at ett sabelhugg i hufvude:, åt hvilket min angripare ganska konseqvernt måttade, såsom det lättast åtkomliga stället på min kropp, sedan hatten blifvit at mina förföljares hästar afstött. Att hbufvudskålen ej klöfe, att jag, efter en sterk blodförlust återställdes medelst treove veckors kirurgisk behandling, är åtminstone icke min angripares fel. Dess vilja var kieftfullare än dess arm; detta var enda skälet, hvarföre mitt lif räddades. Om den mindre effekten af det Kapgl. hörtgardets hugg sålunda kan vara b:higlig att förnimma för de väpnade fiender, mot hvilka det en gång i en framtid kan vara bestämdt att visa sitt mod, i fall det råkar komma dem så nära, är den likväl, äfven i sitt nuvarsnde skick, högst obehaglig för dess obeväpnade medborgare, hvilka betala denna trupp, lika så väl som alla andra, för att af dess vapen skyddes till person och egendom, den stund skydd kan behöfvas, een som nu, emot all förmoden, se båda delazna våldförda på tider, då vapnens bruk var af intet behof påkalladt. Ånnu ur stånd att vidtas ute, då min kamrat Wedenberg anlitade Polisens biträde, för att få reda på våldsverkarna och se dem befordrade till rättvist straff, ville jg afbida verkan af hans åtgärd, i den tenka, att när hans angripare upptäcktes, skulle äfven mina låta finna sig. Afskräckt genom hans ringu framgåsg, har jag ansett onödigt att förnya skumma gagnolösa försök, emeden jag, lika litet som han, kan uppgifva namn och nummer på de hästgardister, hvaraf jeg 2vg:eps. Jag känner endast verkan af sammaniräffandet med dem, torde måhända länge komma att kärna den, Toch kan, om så behöfs, bestyrka min utsgo genom de personers intyg. som voro åsynma vittnen till händelsen, och genom den fältskärs, som skött mitt sår. Då sålunda dena anukteritet, Kegeringen tillsatt att i främsta rummet vara hufvudstidens innevånare till skydd och biträde, vid förefallande behof, och vaka öfver ordningens upprätthållande, lemnat en till bhezne adresserad I klagoskrift utan afseende, våga vi vända oss till I folkets egen tribun, till Herr Justitieombudsmannen, med den ödmjuka azhbållan, att Herr I Justutieombudsmannen behagar åt dezna sak egoa all den uppmärksamhet och den beifian, hon onekligen förtjenar. Herr Justitieombudsmannen lärer icke vara okunvig om de si,ta veckornas händelser i Stockholm. Herr Justitieor budsmannen har då sett, att vär några fönsterrutor blifvit inslagna hos en högt uppsatt emI betsman, har Regeringen ansett nödigt, et pat dagar derefter, tillförordna en serskild JustitieI kansler, för att undersöka, hvem som begått I våldet mot glasskifvorna. Eon månad sednare jföt på Stockholms gator Svenska medborgare Iblod för Svenska soldaters vaper. Fyra ve kor hafva sedan dess tilländagåit, och äcgnu h Regeripgen icke ansett behöfligt ens uppdr tat de vanliga auktoriteterna att efterforska hvad anledning dessa mord föröfvats, på