;j glömt sia bibel, vet att deand adliga stams, lessa Mosaiska tro.bskianares ! hela innersta ro, icke, om det är en äkta Mo.aisin tro, can gå ut på annat, än att underhålla denna öränderliga nationalitet, denna med alla ndra förenliga afsöadring, dessa aristokratiska företrädesbegrepp. För att upprätthålla sia afsöndring och sitt verldsvälde, ha också Judirne, med klot instinkt, sträfvat au öfverallt sätta sig i besittning af peaningehandeln och penningemakten, emedan desna makt, mer än någon anuan, några bajouciier, någon siatsm-.nnavishet, någor börd eiloc sumhällsrang, någon snillets eiler konstens öfverlägsenhet, någon vetenskaplig beräkningsförmöga, båller alla i beroende, beherrskar alla näringar, står i sjelfva verket ofvanom alla samhöllsbelägenheter; kort sagdt: råder öfveralt och är sjelf det mest oberoende. Den, som har i sin hand ala ärenders spännkraft — nervus rerum agendarum — som Romaren så verldserfaret uttryckte sig, den beherrskar verlden, och när dynastien Roshschild lägger ner spiran, tager dynastien Sina eller någon annan den upp. Men ettsådant välde blir möjligt för JuJarne blott på vilkor at de förblifva Judar, hvar som helst: att de oförsvagadt underhålla det religiöst-politiska sambandet med sia natsionn i al:a andra länder, och derigemom bilda ett slags öfver hela jordens yta utbredt ordensförbund af millioner medlemmar, mot hvars förmåga medeltidens stolta riddarordnar, underj deras mest lysande period, blott var ett barn, och imot hvars hastiga, genomgripande och ofelbara verkni: gssätt Jesuiternas högsta välde endast vaen barnlek. Men också ser man Judarne mer eller mindre sky de länder, der industri och handel nått en sådana utveckling och nationell styrka, att de der skulle fåfängt söka komma i besittning af penningerörelsen eller beherrska den. I Nordamerikanska Staterna äga de alla möjliga medborgerliga friheter: de kunna köpa jord hvar de önska och till hvilken vidd de finna för godt, idka hvilket lagligt näringsfång som hälst och befordras till hvarje värdighet i samhället: ingenting hindrar der en Jude att välj:s till senator, till guvernör i en stat, ja, till hela det stora statsförbundeis president: — och ändå sky de Amerika. I fall de lagliga frioch rättigheter, hvarom de så ofta tala i Europa, verkligen vore dem så dyrbara: om Juden ej vore för dem mer än statsborgaren, så borde det väl tyckas, att de skulle siröma till Amerika, dit 100,000 Europåer årligea öfverflytta, och att de skulle lyssna till de högiidliga inbjudningar, hvari Hr Woach, en af deras natsion och sjelf Sheriff i NewYork, redan for flera år sedan skildrat Nordamerikanska Fristaterna såsom deras sannskyldiga Kanaan och det förlofvade landl, bvarpå efter hans tanka, de gramla profetiorna tydligast syfta. Men nej! De flyita icke dit, utan snarare derifrån i mån I som de der föröka sig: de sky detta förlofvade land, och antalet af der befintliga Judar af alIla kön och åldrar steg för få år s-dan ej till mer än 6000, enligt en officiell uppgift i AmeIrikanska tidningarne. — I Ergland äga Judarne likaledes frioch rättigheter,, utom att blifjva pärer och parlamentsledamöter; de kunna lidka alla borgerliga näringar, blifva sheriffer, och vi tro till och med lord-majorer; men flytta de väl dit? Nej; på sin höjd de blifva I qvar, som redan äro der bosatta. I Frankrike, I med ännu mera frioch rättigheter, kunna de i äfven blifva deputerade; men de ä:o der, jemnIförelsevis mot den öfriga folkmängden, icke talIrika. Till Holland och Belgien inbjödo dylika friheter redan för sekler sedan en hel stam I Portugisiska Judar, att der söka sin tillflykt unIdan inqvisitionens förföljelser; men några nya inflyttningar ske ej mera. I alla dessa länder hafva neraligen industrien och penningerörelsen Åså sjelfständigt och nationellt utvecklat sig, ait I Jndarae ej mer kunna lyckas beherrsk: dem; der är ej mer något Förlofvadtj Land: dit lörar det ej mödan att invandra. frin Epyptens köttgrytor annorstädes ,Men just derföre att Sverige alldeles icke uppnått någon dylik siåndpunkt uti näringsdnft, handel och penningstyrka, är det som Iman betraktar en dylik emaneipatior här som Iså farlig. Man gör sig väl föga reda för skälet till denna farhåga. den är hos mängden