Aftonbladet – 16 augusti 1838, sida 3

JA På de orter, hvarest naturen bevisar sig me ra ofta med rjugg band utdela sina håfvor, kan äfven uti ekonomiskt hänseende, detta ämne a folket, i allmänhet, icke nog allvarligt bebjer tas, äfvensom ui:f orternes presterskap och upp. lystare, medelst, isynnerhet kraftfulla och obetingade exempel på försakelse, icke nog öm kefordras. Ty, antagora det glada fall, aut ev mera utbredd absoiut nykterhet varit, unde sistlidna året, rådande ibland sllmogen, inon ide bekanta hunger-orterna, hvarigenom de å bränvinspennorne oförnuftigt offrade födoämne. na, saonolikt till ena väsendtlig de!, varit uta hungrande ikar för penvizgar eller arbete åt. komiige — och man kan nästan vara viss, at nöden, åtminstone till sin ohyggligare sida, också! varit ibland densamma altdeles främmande och okänd. Det är imedlertid naturligt, att den verksamme menniskovännen skulle anse sig på det skönaste belönt, om han understundom påträffade en tidnings-artikel, som, med få ord, skildrade den absoluta nykterhetens lyckliga fortkomst inom de orter, åt hvilkas nödställda belägenhet han, i mån af sin förmåga, vet sig hafva egnat en mildrande uppmärksamhet. I allmänhet har man ock högsta anledning önska, det hvarje landsorts och församlings presterskap benäget ville framlemna, tid efter annan, uti ett mera begagnadt tidnings-blad, en kort resum utaf de absoluta Nykterheis-förenipgarnas framsteg. Härigenom skulle, såsom man säger, det ena ljuset tända de andra, samt Föreniogens verksamme befordrare och vänner sällan sakna ett lika kraftigt välgörande, som faktiskt exempel, med hvilket han mången gåog lyckligt skulle kunna tiliintetgöra både lustbägareoch dryckenskapssällskapets ofta nog framställda undvikande iavändning: Vi vete inte inäu, hur de göra på andra håll. Lika uppriktig vän utaf absolut nykterhet, som sann välgörenhet.