Aftonbladet – 15 augusti 1838, sida 2

sysselsait med sig sjelf, och stördes deri föga af regeringen. Det hade tagit en extra andel af: aöden i landet, på sin lott och arbetade på ett supplement till det understöd, som utgick af) statsanslagen. En gjorde böcker och sålde, en : annan sömmade, virkade eller på annat sätt! slöjdade, en tredje löste på pungen och lemnade kontanta bidrag, och en fjerde roade sig med att göra narr af både nöden och dem, som ar; betade på dess afojelpande. Allt detta iver höll visserligen på sitt sätt det offentliga lifvet, men utan att uppskaka det till några sprittande yttringar. i Först i Juni ble! det riktigt lifi spelet, som man säger, och derföre hade man att tacka en hufvudoch statsaktion, som grundlades och utfördes icke af folkets utan af regeringens män. Det system, som i de sednaste åtgärderna varit repregenteradt af Herrar Hartmansdorff och Nerman, hade nemligen vid denna tid kommit till den långsamt mognande öfvertygelsenn, att den, som talade om konseljen, kunde straffas såsom om han hade talat om meajestätet, och beslöt att med denna sats anställa ett experiment på en person, hvars tillspillogifvavde det visst icke räknade för någon förlust. Att försöket lyckades och på hvad sätt, är en hvar bekant; aktorerna, Hofrätten och juryn gjorde underverk, och en, som talat om konseljen, straffaaes ändtligen, såsom hude han talat om majestätet. Folket, som arbetat på att framskaffa något stort af arbete och pengar, förstod ej att efter föri tjenst uppskatta denna kanslerernas förmåga att I göra stora ting af bara ord. De flesta tycktes i detta görande se mera charlataneri än under, joch de, som för tillfället stodo undergörarne närmast, d. v. s. de, som åhörde hofrättens utI slag, läto förstå, att de derpå satte ringa värde. Detta kunde icke döljas, och tidningarne an.sågo naturligast, att på färsk gerning framställa händelsen, sådan den var, utan att lemna för I stort spelrum åt ryktets eller vederbörandes belarbetning. Polisens försigtighet hade imedlertid för hufj vudstadens innevånare utpekat, hvar en af hufvudaktorerne i målet residerade, och åtskilliga I personer följde anvisningen, för att till denra jaktor i egentlig mening hembära opinionens allmänna uttryck, måhända med afsigt att han i skulle vidare fortställa det. En del af de opinerande ansågo sig tillständigt, att inskicka sin mening genom fönsterrutorne, antingen emedan jdetta var deras vanliga sätt, eller emedan de, efter sitt sätt att göra slutsatser, endast tänkte: lysådan läder, sådan smörjan. Denna oförtänkta variation af den så nyligen I hotade och, som man hoppades, för en rund ud qvästa yttranderätten gaf anledning till en ny hufvudoch statsaktiom, bestående i Kovgl. I slottets sättande i försvarsstånd, ett interdikt mot roddarbåtars gång och personliga friheten om. fl. misyrer, som antydde, att man väntade jett allmänt och mot en viss punkt koncentreI radt anfall. Detta uteblef helt och bållet, och, hvad värre var, man förmådde icke och har ännu icke förmått att uppiäcka minsta spår dertill, att det I någonsin varit påtänkt. Fara var således för handen, att de stora anstalterna kunde blifva (ämne för framtida calembourer, om icke för något värre, och man insåg nödvändigheten att rättfärdiga, hvad man ieke mer kunde förneka. Sättet är ofta hufvudsak och så var det äfven här. Om man trott värdigheten tåla, att man erkänt ett misstag, och på ett passande sätt aflägnat de båda personer, som gifvit anledning dertill och dem staten efter all sannolikhet väl förmått umbära, så hade man ganska säkert för en rund tid återbragt affärerna in statu quo. Ty om än vissa outplånliga antecendentia, förenade med de upptäckter folket i det celebra målet och dess sviter hade tillfälle att göra, kunnat hos detsamma väcka åtskilliga betänkligheter, så är det dock en verldskunnig sak, att nden goda viljan,, inför alla folk och synnerligast inför det Svenska, äger en särdeles kraft att kompensera de reella ojemnbeterna. Men i denna pucrkti ville man vara konservativ, och Statstidningen föredrog att spela upp ex ny föl i en annan genre. Hon lemnede i bast den höga position af allmänna Jycksalighetens och nfärlineninoefaharne.. föraendada oto I I