och pålägga dem så mycket som ske kan af all männa utskylder och besvär, hvilket blir desto lättare, som dessa, enligt sednare författningar, för det mesta äro personella skatter; kanhända skulle i detta hänseende alla gränser öfverskridas, om icke den oundvikliga följder deraf blef, icke endast de sålunda utsugnas fullkomliga utarmande, men, hvad som mer afskräcker, nödvändigheten att sedan underhålla de pya fattighjonen. Sådane arrendatorer äro i sjellva verket i em föga bättre belägenhet, än lifegna. Deras frihet består hufvudsakligen endast deri, att de med kropp och själ hemfallit till staten, i stället för godsägaren; men deras görande och iåtande som statsborgare beror af godsherrens vilja och god:finnande. Denne bestämmer exgsam öfver deras och deras familjers väl eller ve, och väljer äfven deras domare. Om det redan vore den lagstiftande och administrerande statsmaktens skylcighet, att så orcna förhållanderna, att ett ärftligt arrende kunnat uppkomma, så hade man så mycket mera skäl att fordra, detgodssgaren borde hindras från att nedlägga farmer: och göra arrendatorerna till daglönare, hvilket dessutom är af ligen förbjudet. Det måste vara af vigt för staten, att dess borgare bli så sjelfständiga som möjligt, att de endast äro dess undersåter; men häremot strider den ksrta arrendetiden och änzu mer farmernas nedlösganden pMen älven i de kuogliga amterna är böndernas belögenhet lika så svår som i det egentliga Danmark. Jag erinrar blott om den oproportionerliga beskattningen, krigstjenstskyldigheten, kronoskjutsen med dess missbruk, fourageEE med sina chikaner, klappjagterna med sina dagsverksskyldigheter och viiiebrådets underhållande för de förnämas bord, men isynI nerhet om böndernas behandling å ex beismännens sida. De prejerier, som utöfvas mot dem medelst sporilar, arfvoden och afgifter, äro en allmänt käad sak. Unge embeismän af acligt stånd, — ty desse hafva ett näsian uteslutande anspråk på amimensplatser och eubeten vid Jä Igeristaten — pläga iake sällan med odrögligt öfvermod behandla bönderre, äfven grånade jmän, ehuru aktningsfullt derss uppförande än må vara, låta dem hela dsgar vänta utanför sin port, öfverhopa dem med skymford, om de ieke ingå på de förlikningsvilkor, de vilja föreskrifva o. 8. v. Bondeståndet i hertigdömena är visserligen i allmänhet nog bildadt att inse och djupt känna det kränkande häri; men dels saknar allmogen tilläckligt mod att afvisa dylika förolämpningar, dels fruktar det att i sådant fall öfverskrida de tillbörliga gräcsorna, hvilket medför drygt ansvar. Alli detta ligger Jicke i regeringens vilja och system; hon önskar tvärt om erhålla ett byfsadt och sjelfstänidigt bondestånd, hvilket bevisas genom hennes omsorg för lavdtskolorna, gencm flera till dess bästa atfärdade författningar och gezom den rei pretentation, det erhåller på den allmänna landtdagen. Härpå grundar sig hoppet, att det onda småningom kan afhjelpas; men härtill är verkligen hög tid, om icke ett embet:mannas hat skall uiveckla sig hos folket, som lätt kan ,ofverflyitas på hela dena boståsnde sambhällsia,rätiningen.n I j Å j