Aftonbladet – 13 augusti 1838, sida 8

den 27, dev 28 eller den 29 Juli som det hi medförde, det ver notisen om den störtade m thronen, om folkeis seger och den g.mla Bourh booska stammers förjigande från Frankrike. :vi Hela S:t Petersburg störtad: yrvaken ur sipgen ar klocian fyra om morgoaen. Icke den mest ja ruitca köping i Frackrike kom i häfigare 1öid relss, än denva stad af slaf.ar och soldater. te Jag låg i mia sömn, då fursten skickade efier kl mig. Hin höll tidningarna i banden, som han di fåt från ambassad.n; han hade list, men han uj kuade icke fatta dem. Han frågade mig hvad of det betydde, — vid min sjal är det icke sapm ning: jag måste förklara för honom, hvad ett n folk ville säga, ett folk, som gör en revolution, m ett folk, som slås emot de kungliga trapperne, ta som fördrifver sin kovung. Han trodde sig mm läsa feossgor; code civit tog ban för en roman. Jag blef drucken af gädje; jag visste icke hvad sr jag sade; jag förodmjukade honom, den Rysk. sj fursten, med min titel af Fransk medborgare. k Jag stormade i tankarna på en minut alla verl,n deas hufvudstäder: jag inträngde med Murat, ö med Ney, med Kopeleon segrande i S:t Petersburg, återställde Polen, revolutionerade Ryssland . . . Gå furmionanoch hennes barn inträdde, uppväckta på en ovanlig tid af slafjvarna, som gissst, att något utomordentligt var på färde. Det var jag, som meddelade dem nyheten; jeg ryckte tidningarne från fursten; jag gjorde dem b gepligt lsget af Poris, Louvren, Tuilerierna, HÖ el de Ville, Palais Roysl, 5:t Honord gatsn. Jag fattade till och med furstinpaas händer, jag talade med hänpryckning, till frouchinka icke mindre än till hernes mor: i detta ögovblick hvarken älsk.de eller hatade jag; på höjden af patriotiska känslor dit mina sjal uppsvivgat sig, voro alla andr: passioner underlägsna : Frankrike! Frankrike! Frankrike! utropade jag, det är mitt land! jag grät, jag bar mig åt som en dåre. O de eländige, som slutit Frankrike och Erropa för ungdomens högsinta förhoppnicgar, dessa, ett par dussin bedragare, som smugit sig in 4 politikens citadell, och uppdragit vindbryggan efter sig; de fråga hvarföre allt går om ända, religion, familjband, redlighet; hvarföre ingenting längre är verkligt sannt? Det är emedan tidens stora löfte icke troget blifvit hållet, erggdan man icke funnit den heliga friheten i det: splitirede kubgevället, som mös fianer fången i I djapet af en annen bastilj, emedan Juli-evolu-. tonen blifvit ull lögn. Ai deu håltighet, orm tu böarör mig, kan: du döma till miu glidje. Jag skyndade mig ur. 1 palatset. Ännu var det tyst i staden. Jag gicx lin till en af mina bekanta, en gardesofficer; ; I han dansade på sia uniform: han hade skaffat; ilsig ea civil klädning och ville gå ut en bourtl gois (ett af de största brott, hvartill en Rysk! I officer kan göra sig skyldig). j aj Jag tillbesgte nästan hela degen med att lyck-; önska mig, Då jag bemkom var äfven fursten, 2 I hemkommen, men i helt olika lynne. Jag: i kom ifrån några unga officerare, han ifrån kej ; isaren. Jag strålade af glädje, han ryokade e pannan. i sti — Nå vil, bade han, j b fven jua gjort AA vu Öm hn AA NH — t LL RR RR FA m me ) vackra saker, kejsaren är desperat. i ) Jag föreställde mig att detta betydde intet; la samma dag märkte jag dock, att det hade nåti got alt betyda för Frankrike, att det hade I något att betyda äfven för mig, stackars obetydhge Fransman. I fall det låg i min plan. ir att säga dig något i politiken, skulle jag hafva ,-! många saker ait beräita, om våra ordinarie och nu! extraordinarie ambassadörer; men detta hor icke. shit. Ana dagar före den märkliga nyheten hade g man utmärkt och smickrat allt hvad Fransman hette i S:t Petersburg; åtta dagar efteråt voro tj vi ett föremål för batct och äonu åtta dagar A sednare för föraktet, ifrån kejsarens tjensiehjon. vo Äfven jag Shöl min beskärda del. Epigrammen öfver Medborgarckungen surrade om mina le I öron, g! Fosierlaudskarieken i et irainaaude land är något helt ol.ka bvad man känner bemma. I n Ryssland är Frankrike ett kollektivt namn, som ivnefattar både regenten och den ringasie; på femhundra lieus afstånd åtskiljer man icke sty-, relsen från folk. När styrelsen vanvördat, e skvmfat folket: när sSouveränen förlöjligas,