Aftonbladet – 7 augusti 1838, sida 1

UTRIKES. Tyskland. Om man får tro hvad som berättas från Lifland, så skulle Tyska förbundet kunna hugna lig it den utsigten att få räkna Kejsar Nicolaus Ibland sina ledamöter. Hans Maj:t skulle nämligen hafva lust att, såsom Storhertig af Lifland och Kurland, få sig ett par röster vid Förbundsförsamlingen i Frankfurt, hvilket utan tvifvel skulle ogemert upphjelpa det Tyska allmänna bästa. Redan hans företrädare, Kejsar Alexander, skall hafva umgåtts med denna plan. Kejsarens dels gjorda, dels tillämnade besök vid de mest betydande af de Tyska hofven står måihända i sammarhang med: detta tilläimnade kamratskap vid rådsbordet i Frankfurt. Det är genom bref från Lifland till handelshus i Antwerpen, som ryktet härom utkommit. Trovärdiga personer i Lifl.nd hafva omtalat denza plan. Schweitz. Den 22 Julii hölls vid Rothentburm, i kanton Schwytz, den kantonförsamling, landtdagen i Luzern föreskrifvit, för att tillsätta de vakanta styrelseplatserna i kantonen. (Det var en dylik försareling, som i början :f Maj blef sprängd genom slagsmålet emellan klomär och hornmär,, sedan hvilken tid ingen på laglig väg tillkommen styrelse fuvnits i kantonen.) Något mer äa 8 tusen personer kommo tillstådes. Klomännen uppställde sig på ena sidan af samlingsplatsen och hornmännen på den andra; de sednare voro försedda med stora påkar — de förre obeväpnade. Förbittringen å båda sidor var stark; men ett tal af borgmästaren Hess från Ziärich, hvilken blifvit ditskickad från landtdagen i Luzern, stillade sinnena, så att mån å båda sidor beslöt att icke skrida till några våldsamheter. Då vu de närvarande, för rösternes afgifvande, räknades, befunnos hornmännen utgöra 4478 och klomännen 4006, Då desse sednare således sågo, att de skulle blifva öfverröstade, begåfvo de sig allesamman ifrån samlingsplatsen, med klingande spel, på samma sätt som de ditkommit. Hoörnmännen valie nu den bekante Abyberg till landtamann i kantonen. Cirkassien. Ena Eagelsman, Hr Lougworth, har den 5 i förra månaden ankommit från Cirkassien till Konstantinopel, och genom honom har man derstädes fått följamde ytterligare underrättelser om Ryssarnes trolösa framfart emot de Kaukasiska bergsfolken. I sistlidne Mars månad företog general Zap ett siröfiåg till det aflägsna gebitei Schagerah, nära Kubans källor. Folket i denna trakt, som icke hittills rest sig emot Ryssarne utan lefde med dem i djupaste fred, voro icke alls förberedda på något aufall, utan Ayktade derföre från byarne till bergen, då Ryssarne kommo. En ädling af stammen Merchan, som med några få ledsagare från bergsskrefvorna gifeit eld på Ryssarne, blef dödad af Zaps trupper, och hans hufvud afskurct. Underrättelsan härom förbittrade har:s landsmän på det allra högsta och försatte dem i ett sådant raseri, alt de slogo Ryssarnue uch drefvo dem bort från sitt gebit. — Aisigten med detta misslyckade tåg blef först tydlig, då det sedermera lyckades den Ryske generalen att intränga med kossacker i provinsen Demigichi, och afskära det på slätterna boende folket vägen till de för Ryss.rne otillgängliga bergen och föreningen med dessas obesegrade iuvånare. Nu sammankaliace Z:p hufvadmän. en och de äldste i provinsen, förkunnade dem, att de voro kejsar Nicolai undersåtare och fordrade skatt af dem. Förgäfves åberopade sig de förråd ie på traktaterna, som de afslutit med kejsaren, och genom hvilka deras oafhängighet blifvit erkänd; geneI ralen svarade helt kall:, att traktaterra upphört att vara gällande genom den furstes död, som afslutit dem, och att nya traktater nu måste afj slutas. Att fursten var död, ägde sin riktighet; han, jemte tvenne af hans bröder, hade blifvit