Aftonbladet – 6 augusti 1838, sida 2

omma denna byggnad Ior nara, 1 anseende tills aran att blifva ihjelslagen af stecar, som nedkastas, i . emnar en händelse sistl. Fredags eftermiddag, då l; na arbetare vid mamn Pettersson bl:f af en så-! lan sten så hårdt träffad i hufvudet, ait han af-i; ed två timmar derefter, oaktadt använd läkare-1. ård. Fr Efter en berättelse om en af förre korrektiosisten Jäderlund här i staden föröfvad nidings-j töld, anmäler Dagbladet förliden Lördag sin öresats, att i en stående artikel, under rubricen Korrektionistvänner samt nmtill välförtjent ära för uttagarne, och till underrättelse för llmänheten, att den åtminstone måtte få veta ,hvart juvelerna tagit vägen, i Dagbladet offentliggö.a de personers namn och hemvist, som hädanefter inom hufvudstaden utt ga korrektionnister i sin tjenst Med utförandet af denna föresats gör också Dagbladet början i; samma nummer medelst utsättande af n.mnet på en person, som uttagit en korrektionist, och som alltså är en korrektionistvän. Om denna åtgärd vore en vanlig Dagbladsqvickhet, vore derom föga att saga; men omständigheterna föranleda till den formodan, att den kommer från polisen sjelf, samt således är en halfofficiell mesyr, och såsom sådan förtjent af en större uppmärksamhet. Oupphörligt har man hört polisen beklaga sig deröfver, att korrektionister uttagas till tjenst i hufvudstaden, och hvarje gång en oordning af dessa blifvit föröfvad,ar man säker, att i Dag bladet finna korrektionisternas uttagande utpekadt såsom källan till oordringarne, likasom man enskildt hör polismännen beklaga sig öfver det: stora besvär, vinstitutet på Långholmen pålägger dem, m. m.; och för att befria sig derifrån, synes man nu slutligen hafva billigat den å!gärden, att offentligen brännmärka alla dem, som uttaga korrektionister. Huru rättvist och kons qvent detta är, borde måhända efte:sinnas. Frågar man, hvilken det är i hufvudstaden, som 1isynnerhet förser korrektionshuset, så torde polisen befinna sig på listan. Man kan icke neka, att det sätt, på hvilket förbrytelser och oordningar vid polisen b -handlas, är särdeles egnadt att skaffa sujetter åt korrektionshuset, till hvilket polisen äfven en tid, för att spara sitt besvär, remitterade både likt och olikt. Visserligen vore det nu mycket beqvämt, om korrektionshuset aldrig ville återgifva dem det mottagit, utan liksom en graf för everdeliga tider göma de olycklige, som en gång dit inkommit; polisen skulie då lätteligen kunna ,rensan hufvudstaden från alla, som genom saknadt af försvar kunde vara till besvär för tillfället. Men det vore kanske mindre rådligt att skapa en sådan bastilj för massan; godtycket är skarpt nog, utan att understödjas af så radikala medel. Märkvärdig är dessutom Dagbladets åtgärd, när den jemföres med vederbörandes åsigter i fråga om korrektionisters uttagande till kofferdisjömän, och om offentliggörandet af vissa ryktbare vordna personers namn i tidningarce. Vederbörande funno nemligen förlidet år, att korr ektionisterna voro så väl skickade att mottaga förtroende af handlande och skeppsredare, att de till och med hugnades af vissa företräden framför oberyktade sjömän, och hvilket oväsende blef det icke, när några tidningar företogo sig att utsätta namnen å de der jurymän nen och domarena! Nu åter måste hva je person, som uttagit en korrektionist, anses med det fö. aktliga vedernamnet korrektionistvän, ehurv korrektionsinrättningen just kr byggd på den förutsättning, att bjonen efter en viss tid och visad förbättring skola derifrån uttagas! Att detta uttagande, då det medgifves utan urskillning, leder till våda för hufvudstaden, hafva många insett; men polisbladet lär ej va1a medlet att derutinnan förskaffa rättelse, så mycket mindre, som det åtminstone i fordna dsgar varit brukligt att isjelfva polisen cmployera en hop personer, hvars meritförteckningar ej varit just de vackraste, Då polisen på mer än ett sätt står i den fördelaktiga relation till högsta vederbörande, att den äger optionsrätti allt, hvad ordningens vidmakthållande inom hufvudstaden angår, så vore ingenting billigare, än att den inginge med ett förslag att reglera det öfverklagade korrektionist