Aftonbladet – 4 augusti 1838, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Öfver de kombinationer eller rykten i afseende på ställniogen inom kabineitet (vi skulle såsom riktigare nyttja ordei konseljen om-ieke detta ord nyligen blifvit gerem jury förklargdt för detsamma som det kungliga måjestätet), bvilka blifvit upptagne i tidningarne, bar Svenska Minerva i denna veekan gåltt tillhanda med några npplysningar. Sålunda låter hon förstå, att H, Ex. Friherre Stjerneld (som i parenthes sagdt, nu åter afrest till sin egendom i Östergöthland) kommit hit endast af egen drift, och anser ,högst märkligt, att någon kan fiona unnderligt, eller söka serskilta förklaringsg: under dertill, att på permission bortavarande ledamöter af Konuuvgens Statsråd i närvarande nstund åter ioställa sig i hufvudstaden. Det skulle väl snarare väcka förvåning, ja vara belt och hållet oförklarligt, om de icke af egen drift hastade, genom natt och dag, att infinna sig här, för att ställa sig vid Konungens sida, hvarest deras plats är; de sednaste hän ndelserne här i Stockholm, Hvilka sånoölikt nicke kunnat förblifva för dem obekanta, bvör nde än vistats, tyckas hafva kathegoriskt bjudit sn sådan inställelse; ty, om de än ieke skulie ,kunona hitta på något Arcanum emot den fu gångbara sjukdomen, så skadar det dock icke, nöm allmänheten ser att, uvder sådana konjunkturer, som de närvarande, äfven högre nembetsmän veta hvad de till det yttre hafva att iakttagan ) Detta är allt ganska sannt och godt, men synes i alla fall böra jeniföras med en motis i sista Linköpiogsbladet, att H. Ex. Frih. Stjerneld blifvit med kurir efterskickad. Äfven i afseende på ryktet, att H. Exc, Herr Grefve Brahe vid ett tillfälle skulle varit på vägen att nedligga Gen. Adjutants-batongen, lempar Minerva några tröstande ord. Vi satten, säger hon, ,vår bekanta vördnvadsfulla fot i eo något mer än vauhg röre!se, och gåfvo 085 åstad, för att begagna de ymniga kuvskapskällor, hvilka mån vet stå oss till buds; oth med Aftonbladsvummern för sådant ändareål på fickan., — Resultatet häraf är paturligtvis, att Minerva nu kan meddela den tillförlitliga nyheten, att nyssnämnda fykte varit alldeles ogrundadt. För ötrigt bar besagde blad i denna veckan (i Tisdagsnumret) ryckt litet närmare upp i ledet, och börjar nu äfven säga sitt ord om de passerade händelserna, angående hvilka hon fianer, att man icke ända igenom kan gifva fullkomligt rätt åt någondera sidan; att man i det era lägrel ända igenom haft orätt uti sä!tet, HVarpå nkavalleriskriften citeras såsom bevis; men natt man i det andra lägret haft ifrån början icke pblott orätt, utan äfven misstagit sig — bvilket, nefter Telleyrands lära, år oförlätligare än att nhafva orätt, — anser hon lika klärty, och trof vatt det troligen också kommer att inses, i fall ndet icke redan är insedt. — Detta torde alltsammans böra antecknas. (Fa