Aftonbladet – 3 augusti 1838, sida 2

råde till Ryssl.nd, blifvit allt för talrik, då blott den rika, godsägande adeln i de förlorade proi vinserna öfvergiek till Ryssland och den fattiga qvarstadnade i Sverige. De Svensk-Tyska provinserne, der den talrikt var avställd i civila och militära embeten, äro förlorade. Norrmannen har afvisat alla försök till en fullkomlig union med ISverige 3), emedan han icke tål den Svenska adeln och dess anspråk. I armeen, i flottan och Ji hofembetena utvidgar den vise konuugen icke tillsättningarna (se kalendern) och utestanger, jenligt giundlagen, ieke de andra stindens Isöner från ansökningen till embeten. Blaud de bättre prestgällen äger adeln af ålder ännu j några, och biskopsdömena och domkapitlen j utestänga honom väl icke, ej heller universiiteterne; men hofvet aktar sig noga ati tillsätta I många adliga i dessa förhållanden, då jusi de i pläga vara de vanliga opponenterne mot de af Konungen tillämnade landsförbättringar ). Fordom ingick mycken ung adel i fransk krigstjenst; men äfven detta är slut; och lika litet i köpa och pensionera ännu främmande hof ij j Sverige, såsom fordom, för att i sitt intresse i verka på Sveriges politik 5). Till fäderneslanI dets fromma har detta upphört sedan den RiksIdag, som åt den nuvarande monarken erbjöd ,tbronfölj den, under det så stora summor föri gäfves användes af de tre andra kronpreten i denterna 9). I milvärväsendet företagas förbätItringar. Linieefficerarne vid indelta regemenjterne (nationalregementer) hafva kronoegendoi mar i stället för peoningelön; men de flesta i boställena äro förträffliga, och de högre office rarnes boställen . hafya blott genom dålig husI hållning blifvit mindre renderande. Sådana felj behöfva väl afhjelpas, men äro svåra att of skaffa, emedan de öfriga stånden ofta icke finna: jdet nödigt 7). I Sverige är det en olycka, jatt den godsägande adela så föga bor på sina! i gods och upphje!per dem. Jern, koppar och Iträdvaror stå ty värr ännu i Sverige i lågt pris, emedan utlänningen försvårar deras in-. försel genom höga tullar. Att Sverige icke har några skulder att betala ränta på till utlänningen, har det atttacka den nu varande dynas:ien. (På visst sätt.) Monarken försörjer hofstaten till I största delen af sin enskilda förmögenhet (!?) och hvad han får at civillistan, användes mest till landets bästa. Prinsarnes och prinsessornas uppfostran är säkerligen sådan, som nationen någonsia kan önska den. Konuogens emgifoiug består nu blott af infödingar, icke af Fransoser, såsom fordom. Dessa likasom andra ändamåls-! ; enliga åtgärder äga folkets bifall. Pluraliteten af alla stånd är nöjd met den närvarande st ts förvaltningen?), och i Norrige alla, sedan hofvet! I öfvergifvit att vilja införa adel och utvidga mo.narkens magb. Nenna sista bekännelse är naiv, det måste! iman tilistå. För INorrige har man då ändtligen erkäut, att regeringen vinner kärlek genom att öfvergifva opopulära förslag! När skall den tidea komma äfven för Sverige? Jo, säkerligen då dess representation och mationalvilja blir lika oböjlig som Norriges. Man borde i Franken icke peka för oss på dylika erfarenheissatser. HÖ 13) Sådana försök hafva således funnits! NocrI männen hafva således icke skällt på skug-:i I gan?! ( Denna strof, som vi ej riktigt förstå, är orI dagrannt öfversatt. Ar mesingen, att adels-. ji män, som söka pattorater — och om andra j j än dem, som söka, är väl icke fråga —I i blifva eftersatte för ofrälse? Erfarenheien bei kräftar ieke detta. 5) Vånne man kan, så noga veta detta? i 2) Hvilken nyhet! det bar ingen förr afvetat. I 7) Oiktigtb Detta har man aldrig sett motarbetadt af ständerna. 8) Den mannen kan i sanniog ljuga så det sg. 1m19