Aftonbladet – 30 juli 1838, sida 3

) Anmärkningar rörande Sillfångsten i : Bohus Län. (Insändt.) f:o När Carl XII:s krig slöts, så hade silläsk bifvit bortsakjutit, och kom ej igen, forr än om kring 1730 2:o För att uppmuntra Holländarno i synnerhet t här i Bohus Län bosätta sig, slapp hvar och en som här bosat: sig för att idka fiske, fri fån skat ech värfniog Bivis på Holländsres inflyttning fin ännn i en del af Bohus Län, der man träffar de 3 kallade Skråf Hottar, hvilko af Holländarne äro 9 atkomma, I 3:0 Då, under Gustet III:s tid Marstrand orhöll Por ito Fraaco rätt, fick hvar och en speculant, son för skuld dit rymt, och deltog i fisket om ej personligen dock uti omkostriagairnsa, frihet att res: omkring i skärgården, då han af allmänna hoper legde häilfiottkarlar till fisket. Dessa specolanter till storre delen at käittre bildade menniskor, hide mycken inverkan på fiskot. 4:o Fordom var all skjutning vid stränderne och på holmarps, under dena tiden af året, som sillen tillgick, strängt förbjudsn; men sedan denna stadgs1 börjat åsidosättas, cch skjutning blifvit tillåten, fisner man, att sillon flytt från våra stränder. Mången Ånvärder vid denna anmärkning, att fisken icke har cägon hörset och således icke är besvärsd af skutoiog; men härvid torde observeras, ett fisken har stark känsel sf skjutningen: äfvensom fiskare hafva anmärkt, att ångbåtsfarten har mycket inflytande på minskningen :f fisket vid atränderae, gönom det builer den medtör. 5:o Hvad angår vården af, till silläsket hörande byggnader i skärgården, eanmärkes, att äfven, sedan sillfsket var sluiadt, fortfoco desse byggnader, Manhus, Trankot och Salterier !liksväl att beskttas efter summan åf assurmmcen; hvarföre, för att slippa är läggaudet af denna dryga skatt för nu mera onyttige byggnader, alla dessa husen i hela skärgården äro nadrifne, kviiket kommer att lägga stort hindor i vägen, om sillen någon gång skulle återkomma. Detta ger anlednaiug till betänkande öfver och varning för ovtidiga neskaitningar, 6:v Frihet för näriogars uppkomst befordrar mera säkerhet i deras fr-mgånog, än attaf staten erhåila betydlige peaningenppoffringar. ftrar föra sillans bortgång lemuades af staten en betydlig semma perm ningar, för att idka sillfisket under izen, hvilken en viss vinter var mycket stark. Dotta fortfor, för det året, mon afstannade mad det samma2, emedan utdelningen at de bisträckte medlen raed det samma apphörda, af orsaker, som ej äro just allmänt bakanta; men så mycket är visst, att den, som erhållit tummen till utdelning, fann sig bättra vid att göra ståtliga kalaser, än bskymra sig om sillfiskot under 308.