blad än det officiella, hvars uppgifter böra anses säkra som kungsord, så skulle man nästan kunca draga riktigheten deraf i tvifvelsmål. Nu får man naturligtvis deraf endast ett bevis på, huru märkvärdigt ryktet stundom kan skapa; ty detta har icke allenast berättat, att Hr t. f. Öfverståtbållaren verkligen skulle hafva anmält skriften för H. M. Konungen samma afton, utan äfven tillagt åtskilliga detaljer, som mundtligen allmänt cirkulerat, om hvad Hans Maj:t dervid skulle hafva yttrat. Märkvärdigt blifver det i alla fall visserligen, — så vida Statstidningen är väl underrättad —, at! när en korps af en hufvudstads borgerskap ingår till hufvudstadens styresman med en skrift, hvars ändamål egentligen och uteslutande är att framkomma till thronen, denne embetsman då tilltror sig både rättigheten och förmågan att på förband bedöma, huruvida denna skrift är af de innehåll, att den må få komma till Hans Mosj:ts kunskap. Man har hitills ansett det vara en af de obesridligaste rättigheter för hvarje Svensk undersåte, att icke af någon hindras ifrån, att för Konungen få framställa sina åligganden, så mycket mindre borde denna rättighet kunna afskäras, då de sökande utgöra en hel korporation, som ingalunda saknar betydenhet i sammhället. Imedlertid hafve vi uti denna händelse et! nytt bevis på nyttan af tryckfriheten. Hade tidningarna icke meddelat den ifrågavarande skriften, så hade H. M. naturligtvis saknat kunskap derom — allt, välförståendes, under den föratsättning , att Statstidviogens upplysning är riktig, då deremot H. M nu genom dem f:tt, utar hinder af Hr t. f. Ö:ver Ståtbå!larers nekande svar, t:ga känuedom af dess innehåll. hvilket , då det angiek en så vigtig ssk, som allmänna tänkesättet i hufvudstaden , nödvin digt måste vara af stort intr.sse för Regenter att känna, och detta så mycket mera, som sivifter hufvudsakligen rörde de tvärne personer, hviiks på de båda sednaste veckorna, mar än någor annav, utgjort Hans Maj:ts dagliga omgifoing Tag bort tryckfriheten , och den vigtigsste ka nal n är stängd för folket; röst, att bana sij väg till monarken,