gerskapets Äldste att i dag vara mig här till mötes, samt emottaga min hälsning och min vänliga begäran om öppen och uppriktig medverkan, hvarföre jag alltid skall stadna i den största förbindelse. Under en mångårig tjenstetid här i staden uti ffera och oiikartade embetsförhållandena, har jag emoilagit många vedermälen af tillgifvenhet ifrån person r af alla klasser, och jag föresväller mig, att de medlemmar af bufvudstadeas handtverksklasser, med bvilka jag under denna längre tid haft att göra i och för embetet, torde hafva vunrit den öfvertygelse, att med mig icke är svårt att komma till rätta, då man går ärliga och öppna vägar. I detta ögonblick kräfver ett serskildt olyckligt förhållande företrädesvis vår uppmärksamhet och tager i främsta rummet vår goda vilja och våra krafter i anspråk. Det allmänna lugaet i hufvudstaden är stördt; det vore fåfängt att söka sluta till ögonen häröfver, efter all: hvad som händt,. eller att öfverskyla det brottsliga både hos dem, : som uppäggat andra, och bos dem, som obetänksamt låtit hänföra sig. Mac må anföra hvad man vill till ursäkt, så står dock fast, att upproret är under ingen skepnad: tillåtet ; och att, om det å ena sidan är sannt, att emellan. vapnen lagarna äro tvungna att tiga, så äro de icke mindre underkufvade, om det kande lyckas en vilseförd: om än, ef:er sin mening, rättänkande folkhop, att upphöja sig till en myndighet, högre än de, och med den råa kraft som inuebor hvarje massa, skipa på sitt sätt rättvisa uppå öppet torg. Hvarje försök till införande af ett sådant samhälle: upphäfvande förhållande måste qväfvas i sit första utbrott, eller ock inträder det vilia tillstånd, uii hvilket den starkace alliid har rätt, men hvilket man velat befria sig från genom inträdandet i samhälle. Konungens fasia föresats är, åltt ordning och laglydnad skola ovilkorl:gen återställas i rikets hafvudstad. Att verka till uppfyllande af denna föresats, är mitt första åliggande. Utan tvifvel är det också eder gemensamma önskan, mine Herrar? Hvad mer är: det är allas gemensamma iutresae. Endast de, som hafva alt att viana, och intet att förlora, kunna gerna se, att ett tillstånd fortfar, hvarat man förnimmer början, men omöjligen kan förutss slutet. Skulle i denna stora stad fÄnnas några, som gerna vilie se förtroendet emellan Konungen och Haos undersåtare stördt och derföre underhjelpa ett missförhållaode, som redan varat allt för länge: så är det alla goda medborgares pligt att kraftigt verka till sådana afsigters nederslående. Hvad jag i detta afseendo har att göra, på den plats, der Konungens nådiga vilja ställt mig, det vill och skall jag göra efter bästa förstånd och förmåga; och jsg håller mig fullt öffertygat, alt jag dervidiicke skall lzmnås ensam at eder, mine KHerrar. Samma biträde och samverkan utbader jag mig likaldes i alla andra angelägenheter uvudör den tid, som det kan vara mig förbehållet ati s:å främst ibland eder. På det sätet — Jag upprepar det ännu ena gång — torde det lyckas oss utt utratta något godt. All förening skönker kraft: all splittring gir vanmakt. Jag inneslutar mig, mine Herrar, i eder vänskap och cdert förtroenden. He Justitieborgmäistaren Ullbergs svar lyder sålunda : i nVälborne Herr Geseralmöjor, t. f. President och O verståthållare! T.ll Her: Öfverståthållaren frambär jag, å Magistratens och borgerskspets Aldstes vägnar, allas vår vördnadsfulla, hjertliga välkomsihälsmag. De förhållanden, hvarunder detta kail af Her Öfverståtbållären tillträdes, äro vissirligen icke de lyckligas:e, ickE sadana, SomM varit att ;nska och anledning varit att hoppas. Det all I mana lugnet i hufvudstaden har blifvit stördt; jmen roten till det oada innebir dock sin egen la Det som är lagstridigt, semfundsvidrigt, kas icke äga bestånd. — Vid Herr Ör: verstå:hållarens person och embetsförvaltaing fista M-Bistraien och borgerskspets! Aldste de gladaste förboppningar: et ni!, den skicklighet och den kraft, hvilka Herr Öfverståthållaren ådagalagt vid utöfaingen af förut anförtrodda uppdrag; äro: den säkraste borgen ,derföte :tt Hort Öfverståthållarensskall med enahanda kraft