Aftonbladet – 25 juli 1838, sida 3

.jangnorlunga, an samma ag bjuder, ocA Ccura t författving icke gåfve avledning dertl, att i så ibeskaffadt mål, som detta, underd. ar mälan iborde hos E. K. M. göras, hwuvida sakeu må fullföljas eller ej, em dylik hemställan eller au— målan i förevaravde fall ej eller kunde finnas lamplig eller erfordras. Til följd af hvilket S:stnärunda, enligt fleste ledamöternas tanka, fattade beslut Assessoren Crusenstolpe bifvi kallad och hörd och saken vidare hav jsemt slutligen pröfvad och afgjord, modest Iden anklegades fällande till åtalade bioteet, på jsätt Hofrätten d. 19 mnöstl Juni afkurnsce, ; härjem!e Lkaledes bifogade, utsiug gifver I handen. I Utom hänsigt till detta måls utgång, hvilken, Ilikmätigt Tryckfiihetsförordningevs 3 fo hut i vudsakiigen beroende i pööfning af gen uat parterna och domstolen valda Jury eller Nämnd, icke må i vidsiräcktare måtto lsgligen bifra I föremål för anmörkning, ön i afsecnds å fomstolens tllämpaing af de lagens rum, tfer hvilka åalade skriften genom Jaryus y:tunte ansetis brottslig; måste det, enligt min tirka, vara tilibörligst och sf vigt att äfven tillse, om I domstolen, hvad rätiegåvgen rörer, stilt sg itll eftersättelse allt hvad Tryckfrihetsförorduingen samt Lag och författningar i allmänhet, anI gående dithöraade ämnen, föreskrifva; helst i fall iakttagelse eller underlåtenhet deraf kuude !i märkligare nån inverka på målets !aglikmätiga fortgåvg och slut. Af en sådan beskaffenhet är utan tvifvel den hes Hofrätien väckta och på sätt redan föri mäldt är, afgjorda fråga, huruvida till följd af Kongl. Brefvet d. 25 Sept. 1777, detta mil j bordt innan någon åtgärd dervid egde rum, hos (E. K. M. i underd. anmälas. I Efter hvad högsberörde till sumtlige Hofoch Öflverrätter aflitna nådiga bref ipnvhöller, Ibar En af E. K M:s höga företrädare i anledning af flere ifrån domstolarne iokomna tarIsakmngar och domar öfver personer, som för förklenliga tillmälen och hårda omdömen om Konunger och regeribgssättet blifvit anklägade, tagit under ömt öfvervägande, dels ce i des:a mål förskomnre mildrande omstöndigheter, hvilka ofta föranledt nådig frikallelse för den avI klagade ifrån lagens näpst, dels ockmöjigheten att slika brott kunde af de minsta anlegnivgar I avgifvas och genom förlydning af ord och i0ning, eller eljest genom nedriga utvägar bestyrkas, samt ea oskyldig så!edes följas; is:nseende hvartill och då milihet och rivvsa, men aldrig våld och höärmnå; verot de meacl, hvarigenom regeringen beföstades, sumt föröfrigt Konuogenv sjelf bäst kunce profva, hu u I mycket afsecnde å anvgifvelser af meranimnde brott borde göras, det ör vordet stadgadt, att så snart sådant brott angåfves vid någon domstol, domaren utan minsta tidsutdrögt, skule till Jusutierevisionen inberätta målet, hva wi broitet består och hvem det angifvit, cå Konuogen äfven genast ville sig utlåta, huruvida, efter sig företeende omstöndigheter, saken må alldeles rejlögjas, eller med ransakningen fortfaras; hvilket nådiga förordnande biifiit, enligt tilhka gifven befallning, :alla domstolar i riket kungjordt, och, efter hvad veterbgt är, sccermera efterlefvadt. Om med kännedom af detta, med kraft af Lag gifna, Förordnande, vidare måtte, senvingen hkmäligt, erkännas, att detsam:va, ehuru urfärdadt under ett annat regeringssäut, allt bittills fortfarit att vara gällande, och att dess tillämpning städse ägt rum, icke blott i afseende å angifvelse om muntliga yttranden af hrontslig egenskap, utan ock angående ätal för cylika skriftliga framställningar, jemväl sådana, hvilka blifvit hos offentliga Embetsmyndigheter gjorda; torde man redan i följd deraf nödgas medgifva, alt vid närvarande tillfälle, sisom wet första, då, efter sednare Grundlagars snart trettiocåriga efter!efnad, åtal af sådan bWeskafe fenhe: emot tryckt skrift förekommit, tillämps ving af samma Korgl Förfottning, såvida ej positiva skäl deremct kunnat åberopas, desto mindre berdt sättas åsido, sor frågan derom hufvudsakligsst och på det närmas:e rörer utöfvande af en Konungen Sjelf förbehållen hend A jemförlig med den enligt Regeringsfo: mens 25 f, Honom i allmänhet tillkommande rättig. het, att i brottmål göra : Nåd, men i samma mån af större inflvtslsev än denna, som den