Aftonbladet – 24 juli 1838, sida 2

(DIiUL fran UP ov.) V. Hr Nourrit hade hoppat ut gerom fönstret; samsell Falcon lig atfdånad, fjerde akten af Zugenotterna slut.de under stormande applåissemanger, och notarien fortsatte sålunda: Arihur dröjde sex månader i Bordeaux, söande och frågande öfveralt efter madame 3onnivet, om hvilken ingen kunde giva hosom några underrättelser. Han lät ill och ned sätta henve i tidningarna; dena stackars summan skulle dött af förtjusniog, om bon sett sitt namn der; men det var icke mer någon möjlighet. Egaren till ett litet hus, hvari hon bott, kom att lemna Arihur de unserrättelser;, han begärt i tidningarne. Madame Bomrnivet var död för två månader sedan. — Och hennes nigee? — Hon var icke hos henze; men gumman njöt en viss välmåga; hon hade hundra louisdorer i lifränta om året. — Ifrån hvilken kommo de? — Det känner man icke. — Talade hoa om sin niece, — Någon gång nämade hon henves namn, men starnade vanligen hastigt, liksom hon fruktat att förråda en hemlighet, den hon borde akta. Oaktadt alia sina bemödanden kunde icke Arthur, hinna lärgre i sina forskningar. Han var förtviflad; ty ,sedan kan förlorat Judith, sedan hon för alliid var skijd vid honom, hade hans böjelse för henne uppvext till kärlek, till verklig passion. Denna var nu hans jenda sysselsättning, hans enda tanka! Hon påminde sig med bitterhet, huru korta de voro I dessa ögonblick, han passerat i hennes sälskap; han sig henne för sina ögon prydd med ella !ungdomens behag, förskinad af kärleken s . . JOch allt detia goda hade ban egt, hade han ratat; han kände icke dess värde, förrän han förlorade det för alltid. Han upptökie åter jalla ställen, der han sett henne; han lemnade icke mera operan. Han ville hyra våningen vid rue de Pro vence; till hans stora sakvad var den byrd under hans frånvaro, af en främling, som icke begagnade den. Ban ville åtmisstene återse Iden. — Vice värden hade icke nycke!n; och j dörrarne och de gröva träjalusierna till rumI men voro ständigt tillsluina. I Ni begriper Jätiligen, att Arthur, helt och hållet öfverlemnad åt sin saknad och sin kärlek, ickestänkte på sina sffårer; men jag ränkte för honom och såg med bekyromer, att de togo len bedröflig vändning. — Arflös efter sin morbroder, ägde Arihur sf all sin förmögenhet tendast arfvet efter sin moder, omkring 15,080 :livres i årlig ränta; detta hade ban sill mer än I hälften förstört, dels på hans foråna dårskaper lfär Juditb, och dels för de depenser han seIdermera gjort, för att upptäcka spåren efter I henoe, ty intet hade syns honom för dyrt i 5! detta afseende. Å På minsta anledning utsinde hon kurirer i falla väderstrek och strödde guld med fulla hänlider . .. men alltd utan framgång. Också upprepade han ständigt och jemnt ull mig: hon i måste vara död! det gifves ingen annan möja i lighet. Under våra sammankomster för sfförer, talade han endast om henne, och jag föreställde honom, att det var nödvändigt av silja och I betala. — Andiligen förmådde jag bonom dertill; ehuru med mycken svårighet; det var en I stor gorg för honom, att göra sig af med de gods, han fått af sin moder. Men det var -I nödvändigt . . . . han var skyldig nära två 2 I hundra tusen francs, och medisiniressena skulle 2 I snart hela hans förmögechet strukit. Anslag om försäljningen uppsattes på offentliga ställen, annonser infördes i journalerna; el men aftonen före den dag, då auktionen skulle försiggå på mitt embetsrum, cc hall jag af en utaf mina Embetsbröder en kommunikation, Som ilvppfyllde mig med glädje och ofvesraskning, .l Ödet hade ändiliger upphört ait förfölja den stackars Aribur. En hr de Courval, en man af tvetydig red, lighet, ;gäldenär hos hans modet för en betydlligusumma, begörde att få uppgöra sin skuld: 1 kapital! och räntor stego till 200;000 R:dr; skulI den vår klar och ostiidig och min?embetsbroder tilldällda mö don i goda bankassigenatidner. — Mt fd