Aftonbladet – 20 juli 1838, sida 3

EP TK oo tt OSS si bacnelser; men vet, monseigneur, atti den hänlydelsen gifvez intet i verlden, som kunde hindra mig att blifva hans, att tör honom uppoffra allt so. — Och jag har misskänt, jag har stött ifrån mig en sådan kärlek! — Jag, jag ensam har varit brottslig, men jag skall godigöra mitt fl... Jag skall off.a henne mit: lif helt och hållet; joch hvem skulle kunza tadla mig för cc sådan älskarinna?. , nu är j:g stolt öfver henoc! Jag iskall älska henne, jag skal! säga det inför hela I verlden, och alla skola afandas mig, att börja i med er, horr Noterie, som icke hör mig under upsinnigt betraktar dessa tråkiga pap———— det ni så dj per. — Dersa papper — det var onkelns testamente jag just fåxtag på och öppnut — ettto;stomente, som gjorde Arthar arfslös och disponerade hela hans ofantliga förmögenhet tliromi ma stiftelser och barmhertigsverk. ; Jag underrättade Arihur derom, som icke vi;sade den minsta rörelse, utan sate sig att åter läsa Judiths bref. I o— Men dessa papper. . . detta tesiaraentie . . . oc Nå väl, sade han lecude, hvad angir det mig? lyckligtvis skall Jadith ölska mig niun dote ta; firväl, min here! jag går att hos henne åiterfinna vida mer än jag färlorat. Han gick med blicken strålaude af glädj: och hopp. . o— Besynnerligt krushufvud det der, tärkte ba vsv 4 Je Jag; ena mätress tröstar honom öfver en förlorad stor formögenhet; besyanerligi! och jag fortsarie min iaventericg Några timmar efteråt, då jag kommit her till mig, ser jag Ärthar inträda lik en galniog, en menniska, som råkat i fullt raseri. — Hoa finnes icke mer, stormade han, hon finnes icke mer, hon är förlorad för mig! oo Ja, kuvde man tänka! en liten troloshot. . . oo Hvem har sagt er det? frågade han häftigt och fittade mig 1 kragen. oo Jag vet ingenting, jag. i oc Så mycket bättre, ty jag kunde icke uf verlefva det! straxt efter min afresa, ungefär för irenne månader sedan, har hon lemnat operan. — Hvad hafva hennes kamrater lemuat er för waderrätte!ser? — Dumheter; den ena säger, att hon hlifvit enleverad, ep annan försäkrade med största tran— kilite, att hon gått och gjort af med sig. — Det är möjligt! sedan julirevolutioaen haf va Sjelfmord kommit på modet. — Säg icke så . . . jag förlorar förståndet. Jag var i bennes våning. vid, rue de Provence; den hade hona lemnat uten att säga för någon, hyart hon:flyttade. — Intet spår? — Nej! Rummen äro att hyra; ingen har bott der efter henne. by — Och ni har icke funnit något, som kan giva anledningar? — Icteil endast i bennes tants kammere en adress, et omslag hvarpå stod skrilvet: Jill Madame Bonnivct, Bourdeaux. Jog påminaner mig, att hon var deiifrån. — Nå väl... ? — Sköt oi mina affärer, gör opp dem som ni finner bist. — Hvad tänker ni företaga? Folja spåren sf henne aller tanten, söka upptäcka henne. — Ni är ju ännu icke fulikomligt återställd ... — Lef väl! Med dessa ord tryckte han min kand och reste . . . Här började fjerde akten af Hugenotterna; notarion talade icke mer; han endast hörde . . . och vi måste väata på fortsättningen till nästa entreakt. (orts. följer.) AY a MT ee AR oo te TALL ÅS TN RA mn mö