Aftonbladet – 18 juli 1838, sida 3

(Ioföres på begäran.) Stockholms Menighet till Friherre Sprengtporten. Det är då gjordt, Ni lemna skall de ställen, Der minnet af Er aldrig skall förgå, Och än vid middeags-höjden, långt från qvällen, Ni hvilans sötma går att smeka på. Hvar skola skäl och orsak stå att finna Till ett så -brådt, oväntadt återtåg? Hvert skall man gå, för att upplysning vinna Hur vigten skiftas uti ödets våg? En Styresman, som Stockholms heder gjorde, Som värdipt fyllde upp ett vigtigt kall, Som senmng, rätt och ordning hägna torde, Säg: hvarför han ifrån oss skiljas skeli; Då han den högre v-rksemhetsns bena Så raskt, så tidigt, lyckligt löpte an, Att möden nu var ri.ga2, pligten vara, Den ingen bättre vårdade än han? Dock hvartill frågor? — Uti våra tider Så sällan bringa de nöjaktigt svar. På uret se vi vil bved tiden lider, Men ej den hand, som det uppdragit har. Förlusten, som vi gjort, vi alla cmma, Och djupt vi alla måste känna den, Må hvem som kan anledningen bedöm:: Vi trä ga icke in i forskningen. Oss tilehör det nu bott att Er hembiöra Den gärd af aktnirg, Ni så val förtjent, Att verlden folkets sinnesstämning lära För den, som sinnsna så vil foront. Uti ett ticksam: minre vi förvera Hvad godt och nyttigt för vår stad Ni ;jort, Ni lika litet mödan vle para För mindre värt, än töretag i stort. Med srille i uppfattning, kraft i vilja Ni många planer jått att :öra at. Ni hestigt deck måst Er ifrån oss skilja: Ni har ej hunnit föra all: till slut. Utsådda 3 likväl at Edra händer De frön, som skola bära frukt en dag; Och nya byggnader på våra st ä. der Framtiden skåda ska!l med väbehag. Men arbeten at stor cch allinän rytta Ej minskads. Ert nit för folkets val, Och hvart det tarivades, Ni sågs :ö-flytts Ert nit, Er omsorg, Er verksawma jäl. Och mest i vådans, rödens grymm: dagar På kraft och rådighet Ni visat prof: Ni mildrat har naturens hårda lagar, Ni motest har olyckor o:h behor, Då jordens plågoris oss slog i bur, Med sjuklingen Ni de.te far rra; Och sjelf Ni trösten bar, i våra kojor, Do hungrande och frusna skarorna. För ingen ssknades Er bistånd; Ert förmåga Med lätthet för så mycket räckte ill. Besvära Er, var ej att något våga; Er blick jemt sade: komme hvem som vil ! Men brutet tvärt är nu förenings-b nd.t, Som åt oss egnade Er verksahet. Mot Konungen och emot !osterlandet Ni fyllt Er pligt; en hvar af oss det vet, Ni sökte lugnet ej, men duck Ni van det: Må trefnaden der följa Edra fjät! Och då Ni nu far bort, tag med på lindet Vårt lof, vår seknad, vår erkänn.smhet; Ås RV TREE