Aftonbladet – 17 juli 1838, sida 3

Flöto de fordom af misströstar; så flyta de su af tacksamhet. Nöden har varit stor, cch är änru ej fall komligon häfven; men utur bekymieas dimma framter sig den hoppets Engel, J, gerom edra välgerringar, låtit uppträda, Mer än en anledning gifvo att tro, att två eller tra sistl. sommar, i sin nö ti! Igripit siza gamla höstar och förtärt dem, under föregifvando att björnar gjort det. Kommiteon har ej haft afseenda derpå, utan hafva desso hungrande, ehuru j björnskadede, kommit i i lisa delo madardr, af ed.a frikostiga gåfvor, med atseenda på den större eller mindra nöd, som tryckt dem, En ttg bonde i Mikojerf, hvars häst störtat i stellet sistl. vinter af förtärd lurg:, har sålt köttet, som vec ät en ännu fittigar 2 Inhysesmat an Anders La son i Allsjirf, för 3 Ndr 16 ak. bko, och har Kommiteen varit i tillfäls att jemka priset dem eme:lan af gåfvycmedlan. Johan Joha: 23SONS onka mellan har sett sitt Nybygge, sina gimls och sina minderå iga barn, för hsi ka laglig daro är tillsatt, åtminstene för nägra år räd undergång, om Gud låter bröd väx: Eder ibland dö ligande, Nils Nilssen i Ertsjärt, är icke mo ; och får jag å höns vägnar, vid hens g a gjuta tacksamhetans tårar på edra välgöronda hä der J Ädle!!! Hen uttog 49 itdr bko afsinaundiånsra vor, rost e dermed 3ö slod till Tornså att köpa säd på sin åker, som ru är follt besådd; ins nuder hemvägen, antingen genom någon, sig i Torneå, ådragen smittsam sjukdom, Her ock fe-om förkylning, och födde i Naisjerf, 1 sin systers och anhörigat tmar, 4 mil ungefär från hemma ILug och tacksam, am en Christen höfrvs, afled h in, under nedkallande af nåd öfver gina vä Örars Oct sig. Hlemisinet, nune; c verlemn. Jo hen åt en yi apa broder att de:ms sörja sin ålderstigna TB 3 åriga moder, sina ; och 2.ne fosterbarn. Wjuta ej edra högsinn sie, ädim sdiöga bjertan, äl:k värde, ädle välgörare! en obeskrillig glädje, då jeg han försäk: a, att ir gen :f edra och mina likar dödt af hunger; ingen eds är för värvarando sjuk, ehuru mån ges föda bar varit bark och :f simre beskaftonhet, innen hjölven k:m2! Ja! og hör en röst uppstig: utur djupet af oder ädla själ: Gud vare lof! att vi räckte de arma hinden och hade båda vilja och förmåga dertilll För egen lel äger jag ingen styrka att teckna den tacksamhet ag och mina fattiga, tu tröstade åhörare, äro skylige Gud och eder medlidsamhet. Vår sista suck kall blifva: klerron välsigne välgörarena! Och må lans bild skådas uti da tårar, som flyt: öfv.r trötade kinder, under det vi påminna o8s Fans ord i ;alige äro de baärmhertige; ty dem skall ke barmhortighot! Ötver-UCalix den 2i Juni 1838. C. Almqvist. Ro —— då,