Aftonbladet – 17 juli 1838, sida 1

EE — ——— I UTRIKES. En skrifvelse från Alexandria af den 6 i förra månaden, intagen i Journal des Debats, innehåller åtskilliga upplysningar om Mehemed Alis närvarande planer, hvilka tyckas komma från god källa och således förtjeva ait meddelas. Skrifvelsen lyder som följer: Fransyske och Engelske konsulerae hafva haft en konferens med vicekonungen, i afseende på haus förhållanden till Porten. Sedan ban upprepat alla de besvär, han förmenar sig hafva emot denun2 makt, slöt Mehemed Ali med den anmärkning, att det vore nödvändigt, ait omsider göra ett slut på detta, tysta och h-mliga krig, som Sulian förde emot honom; äfvenledes vore det tid för honom ait tänka på sin efterträdare och träffa anstalter, att den Ezgyptiska thronen blefre ärftlig inom hans familj. Det enklaste medlet härtill vore att göra sig fri från den höga Po-tens suveränitet, och detta skulle blifva lätt för honom, såvida blott ej England och Frankrike, emot sitt eget interesse, ville lägga hinder i vägen för utförandet af hans planer. Mehemed Ali sade vitare, att han ingalunda ville förlora ur sig!e de konsiderctioner, han vore skyldig kabinetterna i London och Paris. Hans plan vore, att ingenting öfverila; han ville afvakta de båda kabinettens svar, och då ban nu stod i begrepp att företaga en resa till Sennar, så blefve det väl först vil åierkomsten i Oktober, som han kunde blifva i tillfälle att allvarligt sysselsätta sig med den vigtiga angelägenhet, om hvilken han nu talat med de båda konsulerne, på det de måtte kunna inberätta scken till deras respektive kabinctter. Då jag icke sjelf varit närvarande vid detta samtal, så kan jag icke ordagrannt meddela eder detsamma; men hvad innehållet deraf beträffar, så fruktar!jag icke att hafva afvikit från sanningen. För öfigt hafva dessa rykten icke väckt några omedelbara farhågor hos de härvarande. Europeiska köpmäunon; de hafva tvertom trott sig, af vieekonungens försigtighet att på förhand underrätta de främmande konsalerne om sina planer, kunna sluta till en tvekan och obeslutsamhet hos honom, och heppas, ati det skalllyckas diplomaterne, såvida de visa någon fasthet, att ännu en gång göra verkningarne oskadliga af det sje!fständighetsbegär, hvaraf pasehan redan förut flera gåoger visat sympiomern,. De sednaste underrättelserae fcån Syrien skola, eoligt uppgifter från Alexandria, hvika dock uppenbarligen äro affattade i regeringens interesse, låta mera fördelaktigt för Egyptierna, än de föregående. Ibrahim Pascha hade tagit tillfinga en slågting tll en af de mest beiydaade insurgeatcheferne, och denue hade lofrat att visa hans armå vägen in i bergstraktern2, så vida. pasehan ville utnämna honom till öfverste scheik i provinsen Höran. I Ibrahims höggrzarter gjorde maa sig stora förchoppniogar om följderna af donna negociation. Dr:userne sägas för öfrigt lida brist på proviant och ammunition, så att de icke läng? kunna fortsätta kriget. S Förnigon tid! sedan upphifde Pasch:n exporttulien på spanmål. Man undrade mycket hvad orsakenidertill kunde vara. Nu visar sig, att pasehans spekulation är att mozopolisera hela spanmålshandeln i Egypien, liksom han förut gjort medi bomuwlna. Kandtmänaon hsfr2 redam vid strängt straff blifvit älagde, att icke tj: såd ill någon annan än regeringen, och priset har blifvit bestämdt till hälften lägre, än kvad de emsars skulle kaona erhilla, om handeln vor? fri. Denna åtgärd har nsturligtvis väckt mycket missnöje, och från alla håll inlöpa klagomål deröfver till konsulerne i Kairo; den Fransyske skall förgäfves hafva bemödat sig att utverka upphäfvande eller förändricg af denne befallnirgs Änau hade man ej lygzats att 8 reda hvem som sait eld på der linieskepp, hvilket för någon ud sedan uppbrann på hvar!ve: i Alexan iria. En mängd personer hade vil blifvit föngslade, men man hade icke ens med den förskräckligaste tortur kunnat hos mnågoa enda framtvinga bekännelse om brottslighet. Icke desto mindre hade öfvers yrmannen och hems löjtpant blifvit dömda tll galererna för lifstiden,