JUUL TUTU UeUU. IVT ert 28 ha 5 VU vIR darra och en gåvg var hans rörelse så häftig, alt han måste siödja sig vid en kuliss. Jag gissade då, att det var någon af våra gudinnor, som i bans bjerta upptändt en olycklig passion; en tanka, som hans ålder och utseende gjorde sannolik. Men jag bedrog mig;ban nalkades inger, talade vid ivgen och ingen tycktes känna honom. Reprtitionen begynte. Jag sökte honom bland amatörerna i orkestern, men ban fanns icke der, och, ehuru salongen var föga upplyst, trodde jag wig hkvel upptäcka honom i samma loge, han aftonen förut med så mycken rörelse betraktat. Jag ville öfvertyga mig derom och vid slutet af repetitionen, efter den herrliga iriom i femte skten, begaf jag mig till femte raden. Meyerbeer, som hade något att säga mig, följde med. Vi kommo till logen, hvars cörr var hbalföppen och furno den unge mannen der med hufvudet lutadt mot sina bänder. Vid vår ankcmst reste ham sig otåligt ; hars bleka ansig:e var fuktadt af tårar. Mcyerbeer darrade af glädje, och vyckte, utan stt säga honom ett ord, lifligt hars hand, likasom för att tacka borem. Den okände sökte hemta sig och framstammade nigra ord till tacksägelse och beröm, i så allmänna och obestämda uttryck och så tvunget, att det ver klart för oss, att han ej. lyssnat till musiken, beer: vhan har icke hört cn enda rot, olycklige.n Vid n dgåendet mötte vi Hr Sausseret, som då var 2nställd vid tbeaterns kansli och den okände helsade på honom. derefter upp ir Savssexet och frågade, om b:n kände den unge mannen, och hvem ban var. — Hr Arthur, bor vid rue du Helder N:o 7, jag vet icke mer. Han hyr denna yinter on loge i avd:a radens fond. — Hoan var der nyss, -— Så, kaphända hön går dit om morgnarna, ty om aftovarna står logen alldeles tom. Logen var också verkhgen tom hela veck:n,. ingen syntes i den. Förtviflad hviskade Mey erden Jag sökte straxt I i I i I I I i I ) I I i I Den första represertat:on af Robert tillstun-; dade, och på den dagen ör en stackars författare öfverhopad af frågor efter loger och biljetter. Ni tror kanhända, att han får tid att tänka på sin pjes, på förkortvingar, förändringer, som vore nödvändiga — ingalunda. Han 1 måste besvara bud och breflappar, som från alla håll och kanter ankomme; isynnerhet äro damerna en sådan dsg besvärliga. — Ni har; lofvat mig två loger, cch jag har endast fått en. — Ni har lofvat mig em avantsecn, och jag har fått på första raden. — Ni har lofväåt mig N:o 10 bredvid generalen, och jag har fåit N:o 15. bredvid madame D., som jag icke kan tåla, och som jemnt slamrar med sina diamånter etc. etc. På detta argument fanns ingen replik, men logen var borta; hvar skulle j j2g nu placera mina damer, hvilkas missnöje syntes mig högst fruktansvärdt. Jag pårninte mig den okiönde och begaf röig till honem. Hans boning var mycket enkel, mycket anspråkslös, isynnerhet för en mar, som för å-et håller en loge på operan. — Min Herre, sade jag, jag kommer för att bedja: er om ea stor tjensti — Tala. — Tänker ri i er loge bevista första reprepresentationen af Robert? Han syntes orolig och svarade tvekande: skulle vilja, men det är mig omöjligt — Har ni disponersat denna loge för aftonen? — Nej, min Her:e. — Vijle ri afstå den åt mig, ni hjelpie mig då ur en stor förlägenbet . . Hans egen ökades med hvarje ögonblick, han kunde icke säga nej. . .. Åadiligen gjorde ban likasom våld på sig sjelf och sade: Jag medgifver er begäron, men med vilkor, att ieke anöra än kaj far komma i logen. — Tyvärr, svarade jag, är det jäst för fruntimmer jag ön:kar den. Ett ögonblick iskttog ban tystnad; derpå svarade han: — Och finnes bland dessa någon, som ni älskar? — Äfven det, svarade jag lifligt. Jag I