tornen ad. X1 Juni arresterade persozer. Jen utvecklar, något närmare än de föregående, den juridiska siden af seken och innehåller för öfrigt så välgrundade och på saken framställda reflexioner, att de säkert skola läsas med stör sta intresse. Den lyder som följer : Till Rikets Ständers Justitie-Ombudsman! Med de flesta andra Svenska inbyggare har jag hittills delat den öfvertygelse, att det skydd, vår personliga frihet fordom åtvjutit uti lagarna, ägvu vore (j bloit en tom skuggbild, utan en verklighet. Jog har icke föreställt mig röjligheten, att någon del ef ivenska krigsmakten skulle användas till det föga ärorika uppdraget ait, utan avledning af öppet våld, eller annan i lagarna bestämd orssk, anställa parforcejagt på värnplösa medborgare, hvilka ej begått annan oförsigtighet, än att händelsevis komma i grannskapet af Kongl. Slottet under en tid, Gå man, af skäl som äro mig okända, hade omgifvit det med alla de hotande medel till förödelse, som den mest förbittrade fiende kan uppställa mot ett folk. Jag har i fyra år varit borgersman i Stockholm. Allz, som känna mig, kunva intyga, att min vandel aldrig afvikit från hvad ordning och skiek fordra, och att saktmod och foglighet äro grundade i sjelfva mitt lynne. Mig berättades väl, Thorsdagen den 21 sistlidne Juni, att några fönsterrutor i ett enskildt hus blifvit, usder natten, inslagna, och att derefter åtskilliga försigtigbhetsmått, till afbejande af vidare okynne, blifvit af höga vederbörande anbefallde ; men öfvertygad, att den offentliga makten, likesom den enskilda menniskan, visar sig lugn och böjd öfver förifrande i samma mån hon är kraftfull, trodde jag, att anstalterna för lugnets upprätthållande skulle förnuftigtvis lämpas någorlusda efter graden af de oordringar, som yppat sig. Jag trodde icke, att en hel stads befolknirg, blott. för några söndriga fönsterrutor, skulle blottstäl!as för kavallerichequer och för suspenderandet af personlig frihet, — kraftmesurer som, förr här i landet, icke plägat användas, utan vid öppet upprar. — Jag vågade derföre, då hela 21 Juni förflutit i största lugo, begifva mig ut i staden mot afionen, för besörjande af angelägenheter, sedan tillsynen öfver min borgerliga rörelse hela dagen hållit mig hemma. Omkring kloekan 11 på aftonen skulle jag, från Norrmalm, begifva mig öfver Norrbro åter till mitt, inom broarna belägna, hemvist. Jag var alldeles ensam, och bar i handen blott ett paraply. Men oförmodadt anfölls jag, midt på Norrbro, der allt var lugnt och stilla, af tveune infanterisoldater (tillhörande Södermanlsnds eller Westmanlands regemente), hvilka, under utropet: dler ha vi en fähund,, fattade mig i kragen, hvarefter, under en officers anförende, och uader skuffnipgar och ryckningar, jag fördes i triumf upp till det Kongl. slottet, som, denna afton, under det fönstren glimrade af en lysende hoffåte, användes till häkte för oförvunne medborgare. Jag släpades uppför Lejonbacken, öfver Kongl. Borggårder, genom vestra hvalfvet, inuti den Kong!. högvakten. Här frågade jag vördsammast, bvarföre jag blifvit arresterad — och erhöll till svar: att det här i Stockholm icke var lofgifvet att vistas ute längre än till klockan Tio om aftonen. Jag inspärrades, jemte fyra andra, uti ett mindre arrestrum en trappa upp, der vi, längre fram på patten, besöktes af Hr GeaeralMajoren Friherre Sixten Sparre, hvarefter vi åtminstoue bugrades med något till lifsuppebälle, nemigen ett ämbar vatten. Genom klagoskrifter af andra personer, som med mig delat enahanda öde, har Hr Justitie Ombudsmannen sig redan bekant, huru vi, från Kongl. hbögvskten, fördes till en anran arrest under Rådhuset, inspärrades bland en många missdådare, och derefter, förhörda af Kongl. Poliskammaren, återfördes till häktet, emedan cke änuu någon ordenilig npplysvibg om arvesteripgs-orsakerna blifvit meddelad af dem, som beröfvat css friheten — och huru vi slutigen frigålvos, sedan ingen brotislighet, åtmintone hvad mig heträffar, blifvit ådagelagd. För beifran af det våld och den skymf, jag skyldigt lidit, har jag anmält förbållandet hos Ir Justitie Ombudsmwanren, alldenstund deta godtyckliga våld blifvit brgånget i laarnes namn. Visserlgen har jag icke någon pprättelse att vänta, få framt tiderna äro såana, att vissa delar af landets krigsmakt skola