Aftonbladet – 11 juli 1838, sida 2

OAS HI; 0 MEST TAR TGV 9 AULAN UV UVLCA LOOTlpoldz icke bestämdt påstå, att Ljungberg deltagit i hvisslandet och hurrandet. Ljungberg, som, osktadt hv2d Leonpoldz nu anfört, vidblef sine förra uppgifter, anhöll härefter att blitva på fri fot ställd, hvilket åter af Advokatfiskalen Fredholm, i sakeus ännu varande outredda skick bestreds; och prötvade Öfverståthållareembetet skäligt, att Ljungberg, i atbidan af ytteriigare upplysningar och bevisning i målet, hvilka Advokatfiskaten Fredholm och Leonpoidz åtogo sig anskaffa, skulle till nästa dag qvarhållas i häkte, dit han nu återfordes. 2:60 Handelsbokhållaren Brunius, som, tillsagd, att i anledning af det emot hoaom angifne förhållandet sig törklera, anförde, att han förlidne gårdags afton af nyfikenhet utgått; att han klockan vid pass 14 tillfäligtvis kommit ibland några å Gustaf Acolfs torg samlade personer, bland hvilka, så vidt han kunde erinra sig, han likväl icke känt någon; att han hört flere bland samma personer hvissla och hurra, men sjelf på intet sätt i detta oväsende deltag:t, ehuru en bredvid honom stående äidre karl dertill uppmanat honom, cch då Brunius ändock vägrat, till och med börjat slå Brunius med ena handen i ryggen, hvarföre Brunius också ärnat genast begifva sig ur folkskockningen och gå hem, men hade i detsamma blitvit af Polisbetjeningen grigen och häktad; tilläggande Bruniuz, derom tilltrågad, att han natten till forlidne gårdag icke varit ute fiån sitt hemvist. Stadsgevaldigern Leonpoldz och Goevaldigern Hammarqvist intygade, emot hvad Brunius nu enfört, att de bestämdt hört honom deilt:ga i hvisslingar, cch att han af sådan.orsak blifvit arresterad. (Härefter törmåler protokollet om Brunius frigifvande mot den af hans fader erbjudne borgen.) 3:0o Bokhandlaren, förre Notarien Olander: angående hvilken polisbetjeningen rapporterat, att han af en patrull at Kongi. Lifgardet till häst blifvit förlidne gårdags sfton arresterad, för det han ej åtlydt patrullkarl:roes tillsägelse att förfoga sig hem, utan i stället börjat ordvexling med dem; och förmälde Olander, nu häröfver till förklaring hörd, att hin endast at nyfikenhet att se på de samlade folkmassorna förlidne gårdags afton utpått; att han, i sälskap med en landtbrukare vid namn Lindqvist, från Jakobs gränd kommit gående framåt Kegeringsgatan, der han för en mötande pstrull af Lifgardet til häst vikit af till siden och ställt sig upp på ingångstrappan till så kallade Franska värdshuset; att några af patrullen, då den passerat förbi honom, tillsegt honom att begifra sig derifrån, dertill Olander svarat, såsom orden fallit: det var fan, får jeg ej stå qvar? att patrullen då strukit med hästarna mo: honom, cqvädat honom samt slutligsngripit och aflört honom i häkte; försikrende Olander, att han den attonen hverken deltagit i några folxskockningar eller !ört något det ringasta oväsen; men deremot medgaf Olander, att han natten till förlidne gårdag varit med bland folksamlingen i Ålandsgränden, dit han på aftoren begifvit sig på besök hos en uti så kallsde Ehronhffska huset, vid nämnde gränd, boende slästinge, Protokollsekreterasren Hallberg, vid hemgåendet från hvilken Olander varseblifvit någon folksemiing i Ålandsgränden och derföre stannat, samt först tråff.t iykttändningsentreprenören Sjöberg, från hvers sällskap Olander klockan vid pass 11 skiljts; att Olander råkat en Faktor i Notsrien L. J. Hjertas boktryckeri, vid namn Becksträm ), och åtföljt honom, intilldess Hr Baron och Ösfverståthållaren till förenämnde gränd snkommit cch uppmenat folkmass:n, från hvilken Olander under tiden alldeles icke hört några :horrarop eller annat oväsen, att åtskiljas; samt att Olander, när Hr Bacroa och Öftverståthållaren åter begifvit sig tillbaka till staden, följt efter utföra Regeringsgatin och sedermera utan vidare uppehåll bepilvit sig dirokt till sitt hemvist uti husat N:o 5 vid Wlimar-Yxtullsgatan å Södermalm. Notarien Olander anhöll härefter, att genast blifva på fri fot ställd emot borgen af ProtokollsSekretoraen Hallberg och Boktryckaren Notarier L. J. Hjer2; Advoket-fiskalen Fredholm bestred denna begäsn och anhöll, att målet kunde utställas till nästa lag, då Advokat-fiskalen Fredholm och polisbetjevingen trodde sig kunna anskaffa bevisning derom, tt Olander deltagit uti de hurrningar och hvisslinsar, hvilka Olander nu förmålt sig ej hafva hört, astän de voro hörbara från Ålands-gränden till Gutaf Adolfs torg, Vid så beskaffadt förhållande fann fverståthållareEmbetet sig ej heller för rärverande unna bifalla Olenders begäran, utan blef han till äktet återförd,. Dansläraren Sundström, mot hvilken polisetjeningen uppgifvit, att han förlidne gårdagsafton å rustaf Adolfs torg varit med bland den der varande olksamling, som ej velat, oaktadt gifne tillsägelser, tskiljas, hvarföre Sundström blifvit gripen och aförd till vakten, der han förhållit sig otidigt mot efälhafvaren för vakten samt synts vara något oreig; och förklarade Sundström, nu häröfver hörd, tt han förliden afton utgått i ett ärende till ett hit Il staden anländt ångfartyg; att han vid gåendet orifrån till Norrmalm stannat tland en folkhop å ustaf Adolfs torg; att han der hört hvisslingar, tan att han likväl bvarken deri sjelf deltagit eller tt någon annan af honom känd person, som på rinste sätt bullersamt eller oskickligt sig förhållit; Denna uppgift föranledde till nämnde faktors upp kallande, men hvarvid det visade sig vara ett misstag och att han blifvit försex:ad med en annan Backström. Likaså måtte den längre ned förekommande uppgiften om en erbjudan borgen af boktryckaren Hjerta inonsfatta någon oriktighet, ty nämde bottrvckara har unnlvot a4t han ei utosfoit