Aftonbladet – 10 juli 1838, sida 2

I j Sedan en del af polisprotokollerna rörande uppträdet i Ålandsgränd och tåget till stadshuIset den 20 om aftopen numera är justerad, och de derigenom blifvit tillgängliga för publiciteten, hafva morgontidningarne i dag äfven börjat referera ett och annat deraf. Dagbladet innehåller en berättelse af förre Musikhardlaren Hr ISchweder, en femtioårig mar och känd för en j bland de mest lugna och fredliga personer i hela torden, men hvilken enligt polisbetjeningens rapport skall hafva af en f. d. Löjtnant Tollstorp bli:vit angifven såsem nuppviglare, vid tillfället. Hr Schweder, hörd öfver denna förfärliga anklagelse, tyckes likväl sannolikt i medvetandet om sin oskuld, hafva följt Jakob ÄrZigs ordspråk (se Kapten Marryats bekanta roIman af detta namn) att taga saken kallt, emedan han gjort en temligen munter berättelse om i huru han, som, lika med många andra, varit uppe. i Ålandsgränd om aftonen, der hört folket ;hurrav både för ÖiverStåthållaren och Hr Crusenstolpe, sedermera följt efter tåget på honeite distans, åt staden, hvarvid han såsom musikälskare och ex-musikhandlare, icke ville lemna den musikaliska delen af natten obemärkt, och upplyste, att de tågande på Skeppsbron, då de hunnit vid pass till Packhuset, börJat uppstämma sånger, dock hvarken Marseljäsen eller La Parisienne, utan Det gamla Götha Lejon hvilary Kung Carl den unge hjelte, melod. af Westermark, m. m. hvarvid dock rojts att ungherrarne, ej voro vane, emedan det ej gick bra. Hr Schweder har äfven upplyst, att det utanför Kongl. Slottet åt Logårdssidax ropats : Lefve Crusenstolpe! Från Stadsbusei hade massan tågat tillbaka öfver Norrbro till Drottninggatan och Clara Bergsgränd, der någon knackat på ett fönster och en man med nattmössa stuckit ut hufvudet, samt på fråga efter Hartmansdorff, svarat, att han flyttat till Storkyrkobrinken. Från Clara Bergsgränd hade en del begilvit sig till Ålands gränd, der Hr Schweder äfven på afstånd hört stemkastningar, dock ej många på en gång, utan mest en och en sersialdt. — Slutligen anhöll Or Schweder om sträng undersökning till ådagaläggande af sin obrotislighet, enär han hela tiden endast gått med såsom ea tyst åhörare utan innan afsigt, än stt för sig uppfatta artea och sraden af det humoristiska i Svenska folk ynonetn. Flere andre personer hafva äfven uppgifvit id förhören, att stenkastningen skett af nägra få ojkar och mairoser, samt, hvad som är ganska närkligt, att flere polisbetjenier skola varit tilltädes vid tillfållet, men utan att göra något för tt afstyra stenkastningen, oaktadt uppmanade ertill af flere bätire klädde åskådare. 3:ne peroper h.fva intygat, att de hört följande ordreg :ne gånger upprepas till ett detachement af ifgardet till häst: Så mycket Wi vet, så skall i lyda General Adjutanten för armeen, meu Ofverståthållaren, ehvad han än må beulla. (Denna uppgift lemnas af Dagl. Alieanda, men det angifves icke, hvem som skulle ft yttrandet). För öfrigt hafva repen: Ned ed Nerman! Ned med Hartmansdorff! ofiast rekommit, äfvensom folkmassan gifvit sia vervilja mot militärpatrullerne tillkänna med or0: Bort med vakt och vapen; bort: med posen; vi äre elt fritt folk; åt helf... med kt och polis, m. m. Vi skole framdeles i got mera sammanhang taga denna del af dans händelser i betraktande, sedan protok.ol-ne hunnit blifva fullständiga,