Aftonbladet – 10 juli 1838, sida 1

iagot skulle passera, sa all vagnar cecC2 lfoigangare nu måste vika undan åt andra gator. Ungefår vid samma tid bade i perken utanför Buckingbampalatset de vagnar uppkört och de ryttare samlats, som skulle vara med i processionen. K!.:10 satte sig tåget i rörelse, under trumpetskall och klockringniog. Fiämst red en stalimästare med tvenne adjutanter. Derefter kom en afdelniog trumpetare och en sqvedron lifgarde till häst. Efter denna töljde de frömmande ministrarne och chargs daffaires i sina ekipager, och sedermera de till kreningens bivistande enkom afsände ambassadöreine, i följande ordrivg, nemligen: marskalk Soult från Frankrike, Hertigen af Palmella från Portugal, grefve G.: Lövenhjelm från Sverige och Norrige, markis Briguole från Sardicien, grefve von Alten från Hannover, furst Putbus från Preussen, markis de Mirzflores från Spanien, baron van der Capellen från Holland, furst Schwasrzenberg från Österrike, grefve Stroganoff från Ryssland, priös de Ligue från Belgien och grefve Ludolf fråa Neapel. Sedan detaschementer af gardet och musikkorpser föregått, kommo medlemmarne af den kungliga familjen, nemligen hertiginnan af Kert, hertigen och hertiginnan af Cambridge, hertiginnan af Gl!oucester och her tigen af Sussex. Oerhördt jubelrop skallade nu i parken, då drottningen trädde ur palatset och uppsteg i kröningsvagren, hvilken drogs-af 8 mjlzhvita hästar, och i hvilken jemte henne åkte ötverhofmstarionan ; hertiginnan af Sutherland, och öfverhofstallmästaren grefve Albemarle. HH. M. helsade åt alla sidor, synbart rörd; och lät, sedan tecken redan var gifvet åt kusken att köra, vagnen ännu några ögonblick lststina, för att helsa:på folket, hvilket framkallade ett ännu högljuddare jubel. — Efter drottningens vagn kom befälbafvaren för de kungliga kuirassererne, hertigen af Buccleugh, åtföljd af tvenne pager, och en sqzadron lifgarde slöt tåget. Nästan öfverallt helsades drottningen af samma glädjebetygelser från de ofantliga menniskomassorna. När lifgardet , som började processio nen, syotes, hurrades;: derpå blef tyst när de främmande ambäassadörernes: vagnar kommoj man hörde bloit uttryck af beundran öfver de lysande ekipagerna eller putslustiga infall ur hopen öfver don eller den dip!omatev ; men då marsk. Soult kom i sin vagn, som var nästan helt och hållet: af silfver, hördes starka burrarop. Sedan blef tyst, till dess: hertiginnans af Kent och hertizens af Sussex vagnar kommo, då hurrandet åter blef lifligt. Imedlertid hade det inre af Westmiaster-Abbey småningom bl:fvit uppfylldt af dem, för hvitka platser der blifvit utsedda. Omkriog kl. 8 började pärerne och deras gemåler att anlinda; de uppropades vid namn, och fördes till de för dem bestämda platser, lorderna på det sydliga galleriet och damerna på det midtemot. Hit väade sig nu al!as blickar för att beundra prakten i dessa, ungefår 150, damers klädsel —de rikaste i verlden — deras diamanter bligirade mot solen, som kastade sina strålar in genom de höga tönsterhvalfven. I trots af de berömda ramn, som efter hvarandra uppropades, skänktes dock vida mindre wppmärksambet åt den manliga delen af aristokratien. Blott då lord Greys namn härdes, reste sig alla rörvårandey för att se honom passera, Straxt derefter ankom hertigen af Nemours, enkelt klädd och utan suite, och fördes till det för de främmande diplomaterna bestämda galleri. Kl. 40 voro alla plaiser besatta och det till största delen af personer blysände drägter, ehuru några blad besvära sig deröfver, att många af herrarne ieke skola varit så klädda söm det högtidliga tillfället fordrade: — Bnkring kl. 81 kade kröningståget hunnit till porten af Wesminster Bbbey. Först inträdde diplomatiska korpsen, i samma ordning som d2 åkt, hvarje gesandt med en så lysande svit som möjligt, och Hrr Schwartzenberg och Esterbasy i sina ungerska kostymer, hvilka öfvertröffide alla andra i prakt och rikedom. Först Schgaspenberg, grefve Strogonoff oeh prins de Ligne voro åtföljda af sina genråler, likaledes öfversållade af diamante: Då drottnisgen inträdde, siego alla uwpp och moitogo henre med vördnadsfufa helsningar; blott Herrarne af Londons borgerskap skola hafva gifvit ett något larmade, för tillfället mindre passande, uttryck åt sina känslor. Drottoingen syectes vid ioträdet vågot blek och upprörd, men hon återbbmtade sis